- Är det ledigt här?
- Ja, mumlar Blanco till svar medan han tuggar i sig lite fralla.
- Blir det några bra bilder då?
- Jo, jag hoppas det. Det är lite svårt med ljuset här inne i mörkret bara.(Vad fan säger jag? Han är så stilig i sin kostym. Några över trettio och redan bankdirektör?)
En äldre servitör närmar sig bordet med en kaffekanna och Blanco funderar på om han ska våga fråga efter te. Hans känsliga mage och huvud klarar inte kaffe så bra. Men bankdirektören vill ha kaffe och det känns inte rätt att krångla till det.
- Jag tar gärna ite också, stammar Blanco fram med sallad i mungipan.
- Jaha, så du är från någon tidning antar jag? Frågar den stilige bankmannen.
- Ja, jag är från Pålandsbladet. Eller jag praktiserar på Pålandsbladet rättar Blanco sig själv.(Var jag tvungen att säga det, tänker han. Måste jag sänka mig själv jämt. Kan jag inte bara låtsas att jag är någon eller något?)
- Jasså, vad säger du om det här med innebandyn då?
- Jo det är ju viktigt för bygden att de hänger kvar.
- Jag har aldrig sett någon match, men hade Djurgårn lirat i högsta serien så kanske.
Jaha, tänker Blanco, han är järnkamin. Diskussionen fortsätter och efter en stund kommer de in på aktier och pensionssparande. Blanco försöker framhålla sin miljöprofil och snappar upp att det finns gröna fonder som kontrollerar sina företag genom inhyrda externa intressenter som enligt avtal finner företag som etiskt och miljömissigt håller en grön profil i sitt arbete.
Undrar hur jag skulle se ut i kostym, tänker Blanco. Undrar om jag kommer att pensionsspara. Ha fast lön. Storhandla. Äga en bil. Vara någons man. Det är en verklighet långt borta, tänker han. Och han vet vart han längtar. Kanske han kan utnyttja fonder och aktier för att ta sig dit. Rysslandsfonder låter onekligen spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar