"Lot of people feel like: "Don't tell me what to do", that's sort of the general vibe of the culture now, but then I say: "OK,  if you don't want me to tell you what to do, that's fine, but what do you stand for? And most people don't have an answer... " -Billy Corgan

Explosive Billy Corgan interview: The awakening has begun

Det var bättre förr, när det fanns en revolution, en uppgörelse och en publik som ville ha svar. I detta nu pågår åtminstone 14 krig och vi fattar ingenting. Vi vill inte förstå, och informationskanalerna är så många och smörgåsbordet så stort att vi inte behöver förstå. Billy pratar bland annat om att det inte bara är musikernas fel att den kommersiella musiken blivit budskapslös och opoltisk. Han menar att det har sin grund i att publiken inte vill ha ett budskap, de vill ha underhållning. Annat var det på 60- och 70-talet. Av naturliga orsaker.


 Neil Young - Ohio
"Got to get down to it, soldiers are cutting us down, should have been down long ago...what if you knew her, and found her dead on the ground, how can you run when you know?" - Neil Young

Utvandringen tar form. Oslo!

Norrköping blev till sist för stilla och det blev inte värt att lyfta produkter i kartonger i en miljö utan musik och med osympatiska chefer. I december bar det därför av till Oslo. Försökte under någon månads tid att smida en plan och ordna boende tillsammans med någon vän. Timingen verkade inte perfekt. Ingen kände jag i Oslo, den ende som undsatte mig var den gode Calle som just valt att flytta hem till Sverige igen. Calle skulle dock visa sig vara en mycket god hjälp för att skapa ett litet men ack så slitstarkt kontaktnät i den norska huvudstaden.

                                          Oslo S, Jernbanetorget.

Så när allt var som stillsammast i slutet av november fick jag nog. Lägenheten skulle bli uthyrd sedan den 1 december så nu var det dags att hitta något nytt. Per telefon och internet hade jag ordnat ett par visningar på kollektivlägenheter i Oslo samt en intervju på ett suspekt bemanningsföretag vid namn headhunter. Det fick räcka. Jag packade en bag med det nödvändigaste och satte mig på tåget. Försökte styra lite med telefonsamtal och jobbsökande på vägen. Fick inte mycket till svar, däremot rasslade det in tre sms strax innan jag anlände till Oslo S som på olika sätt förklarade att mina lägenhetsvisningar av olika anledningar var inställda. Jag gick av på perrongen och började skratte för mig själv åt eländet men ändå: Friheten! Så tog en cigarett(vet inte var jag fick den i från, men det kändes rätt i sammanhanget). Satte igång Bloodbuzz ohio i mp3:n och insöp den isande atmosfären. Folk i rörelse. Huvudstadens kroppspulsåder. Oslo S. Och vad nu?

Låtar jag lyssnar på nu när mycket känns skit. Plats 1.

Radiohead - The Daily Mail

Det händer att jag tar på mig hörlurarna och flippar totalt när Phil Selway smackar på med trummorna efter två minuter. "Where's the truth, what's the use? Of hanging around the lost and found..."

Det är förmodligen låten jag tycker bäst om sedan OK computer. Mycket på grund av att Thom hittat sin röst igen och att musiken är rakare och tydligare än på länge. Synd att den inte kom med på albumet King of Limbs i stället för typ "Feral". Men det är ju lätt att börja på spår sex och lyssna framåt. Till den här förstaplatsen vill jag egentligen tillföra "Codex", "Give up the ghost" och "Separator". Skönt att de fina låtarna kommer på rad och räcker över en måltid och en folköl på balkongen. Jag har ett underbart solläge nu på eftermiddagarna och kvällarna. Det är min medicin.

Låtar jag lyssnar på nu när det mesta känns skit. Plats 2.

Eddie Vedder - Rise

Den här låten passar bra när jag går uppför Sveriges finaste gata, stadens södra promenad, på väg till match med IFK, hoppfull med hjärtat klappande och glada människor i blåvita halsdukar runt om mig, på väg åt samma håll. Följer gärna upp med "Hard sun" och "No ceiling".

Låtar jag lyssnar på nu när alltsammans känns skit. Plats 3.

The Shins - It's only life.
När jag vandrar själv längs Skarphagsleden eller förbi höghusen på Såpkullen lyfter sen här lilla godbiten den ensamma stämningen till en känsla som är okej: "Ive been down the very road you're walking now, it doesn't have to be so dark and lonesome, it takes a while til we can figure this thing out, and turn it back around". Sen kommer de glada tonerna till uppföljande låten "Bait and switch" alltid väldigt lägligt.

Låtar jag lyssnar på nu när allting känns skit. Plats 4.

Det är ett lerigt fält där trädgården fanns. Det här stycket poesi är bland det mörkaste och ljusaste jag varit med om. När jag stod där i Azalealunden och skrek med i de utrycksfulla verserna var jag inte ensam. Jag spelade i samma lag som popfrisyrerna med skärsår och de söta groupisarna längst fram och jag var glad över att få vara jag, den skrålande långsmala groupien som inte bryr sig om reaktionen från omgivningen, befinner sig i direkt anslutning till själva kärnan av musiken. Jag går inte på mina idolers konsert för att höra någon uttrycka det jag hört förut. Jag vill dela ögonblicket. Vara en del av exteriören. Mangla.

Låtar jag lyssnar på nu när allt känns skit. Plats 5.

Toni Holgersson - Allt jag håller av.
En tung text. En fin sång. Ett mörkt liv men med mycket ljusa inslag.