tisdag 11 januari 2011

I don’t feel like we’ll go anywhere

2011. Nya tag.

Idag drogs det vitsar på jobbet. Ganska roligt. Trots att jag inte gjort ett inlägg på nästan et år inträffar samma fenomen. När jag väl sitter och skriver har jag glömt vad det var jag ville ha sagt. Jag kan väl kort nämna några guldglimtar från förra året:

Oskar Linnros. Såg honom live på sommaren två gånger innan jag lyssnat sönder något mer än möjligen från och med du, och det är bara att hoppas att han inte släpper fler singlar nu efter Genom eld, som så smått börjar spelas sönder. Eftersom vi lyssnar på radio på jobbet tvingas man höra vad som är en "hit" just nu. Härlig feeling i Linköping med den feta publiken, jag, johan och skrikande tonårstjejer längst fram

The national. Tack nya bekantskapen Jonathan för att du gav mig the National. High violet är ett av de bästa albumen jag hört.

Få sparken-festen hos Jonathan var minnesvärd. Härligt pepp.

Att göra upp en eld på julafton med Bellan ute i den snöbeklädda naturen var en höjdare. Att världens största hund var med förgyllde ytterligare. Mysfaktor.

Vår lägenhet. Synd att vi ska flytta, men det blir nog bra på nya stället med. Dessutom har vi inte tillräckligt med vänner för att fylla upp den.

Överraskningsfesten! Fan vad glad jag blev. Och skrämd! Skyndade direkt in i vardagsrummet när jag kom hem för att höja (Det var ju Hollywood Hills!) när en skaplig skara vänner skrek "Surprise!"(det var väl det de skrek?). Det var faktiskt sjukt trevligt. Välkomna tillbaka!