Många tycker nog att uttrycket "Det största jag varit med om" är urvattnat när det kommer från min mun. De kanske inte fattar att jag ehöver det för att helt enkelt klara vardagen. För att få den där lilla kicken som behövs för att inte allt ska bli ett trist grått "Grey room"(grym låt av Damien Rice, för övrigt). Ett exempel: När jag och tre grabbar från fotbollslaget käkade middag på Kina-restaurangen intill Stora torget i Lördags(jag var hemma på besök igen, för de som vet att jag befinner mig långt söderut) så drog vi ihop ett stryktipssystem med åtta halvgarderingar. Jag lyckades övertyga de andra om att spela 1,2 på Hull-Blackpool. Dvs. en halvgardering där både bortavinst och hemmavinst ger rätt, men inte kryss. Det gav mig ett lyckorus när vi enades om att det var rätt taktik. En helt ny känsla, ungefär som att satsa på att något blir superroligt eller jättetrist, men att det aldrig kommer att hamna i mellanläget. Som att sätta på en skiva med Tomas Di Leva när man fått med sig en söt tjej hem på första dejten. Vinna eller försvinna.
Det var det största jag varit med om. Hull-Blackpool 1,2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar