Kalle är på mig som ingen annan(det kanske beror på att ingen annan är på mig om något) om att jag ska skriva en exilroman om mitt liv ute på öarna eller ön. Jag kanske skulle göra det. Gå loss om glädjen i att känna havsvindarna piska runt varje gathörn och vara en sann outsider. Den kanske skulle börja så här:
En grå liten volvo slingrar sig makligt på de kurviga vägarna mellan Ramsättra och Gärdslösa. Små möss pilar över vägen och grenverk piskar mot bilen som i ensamt majestät intar landskapet.
"Det här är livet" tänker den halvryske poeten när han växlar ner till trean bara för att få känna 110-hästars motorn bita tag i kugghjulen och accelerera likt en Mattias Ekström i STCC.
Radion spelar "All for one" med några idoldeltagare och till och med det är vackert. "Att ta kurvor i helljus är balsam för själen", tänker Alexei och längtar ingenstans. Hade det inte varit för fartkurvorna hade han nog brutit lite mer mot fartreglerna, men han är nöjd ändå.
Väl inne i staden parkerar han bilen, vandrar med glädjetårar ner till puben Drevet, hälsar på Fisk-Micke och beställer en polsk halvlitersöl.
"Öland is the shit", tänker han och high-fivar med Larsson och bartender-Bent.
5 kommentarer:
Innan något annat: Fisk-Micke!
Och efter det: Herrejösses. Jag är verkligen rörd över det här inlägget, på riktigt.
Tillägg: Skulle han inte kunna heta Anatolij? Det är liksom uppenbart och hemligt på samma gång. Och så klingar det ju utavbarafan bra.
Anatolij... Det är bra... Vi får se...
Varför skriver du inte en roman? På allvar! Jag tror på dig!!
För övrigt skulle man ju kunna säga att du är specialistjournalist nu. Du har nischat dig. Ö-journalist.
Skicka en kommentar