Ljuset var lite för starkt
och det gjorde ont i ryggen
sen kom jag tillbaka
släckte i taket
tände en mindre lampa
la mig på rygg
och berättade på något sätt allt
om hur rädd jag egentligen var
och hon förklarade hur nöjd
hon kunde vara med ett IG
för att hon var bra på någonting
det är samma lika, skrattade jag
jag kände igen mig eftersom jag inte kände igen mig
jag brukade gråta över ett halvt fel
över hundrafem och en halv av hundrasex
hon har fattat allt tänkte jag
hon behöver inte rimma
inte ens säga något
jävlar vad vackert
när ska jag?
när ska jag när ska jag när ska jag
ta av mig mina solglasögon
och bländas?
sen somnade vi först av alla studenter i hela måndagsstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar