torsdag 29 mars 2007

Nordirland är inte direkt Nördirland

De svenska medierna fullkomligt RASAR över Sveriges insats mot Nordirland igår. Inte jag. Jag tyckte Sverige spelade som vanligt, som man är van att se dom. Inte så där sprudlande som mot Spanien i höstas(Men det var inte det vanliga Sverige, det var förmodligen en lyckosmäll till match, även om den som laginsats smäller nästan lika högt som 1-1 mot brasilien i gruppspelet 1994) men ändå något bättre än under fotbolls-VM faktiskt.

Jag är snarare imponerad av Nordirland. Deras fans var de mest unisont sjungande och härliga fans jag sett. ALLA sjöng samma sång samtidigt, till exempel den ni vet samma melodi som den med texten: Oh Henrik Larsson, Oh Henrik Larsson, you make me happy, when skies are grey... f... Alan Shearer, cause he's a wa..er, oh please don't take my Larsson away....

Nordirland var Chippen-snabba i fötterna, samtidigt som de var hästlängder bättre än blondisen defensivt, alla hade vita strumpor och låg rätt i försvarsarbetet.(Påminde lite om det mest magnifika försvarsspelet som skådats sen Västtyskland blev något annat, dvs. Grekerna i EM 2004. Vryzas, Dellas och de andra låg så rätt att jag bestämde mig för att det är vackert att vara mittback.)

Problemet i den här matchen var inte att Sverige bara slungade iväg bollen i första halvlek, det var helt rätt, 0-0 hade varit guld värt. Det var heller inte, som en del mindre kunniga "fotbollsexperter" vill intyga, att tre allsvenska spelare startade på mittfältet. Daniel Andersson var suverän, Anders Svensson låg ensam bakom Sveriges 1-0 och var vass defensivt även om han inte fick så mycket boll som han ville. Och Alexandersson var för bövelen bäst på plan. Hans blonderade kalufs och tvåfotade positionsspel håller lätt till VM 2010 bara han bara blir lite sämre och inte mycket.

Problemet var: Olof Mellberg. Han var övertänd som vanligt och ville vara den där mittbacken som går på första boll. Det orsakade 1-1 målet, där bollen var på väg rakt på Petter Hanssons panna, när Mellberg ville lira första-fiol och stormade in som kanonmat mot bollen. Den senare damp ner på fötterna på ettrige Healy, som bara sulade in den och mottog publikens sedvanliga sång.

1-2 målet kom till för att Mellberg stirrade på bollen och glömde Healy bakom sig. Här var Mellberg så kallad andra-fiol och ska då ha markeringen, eftersom Petter Hansson tydligt visar att han ska ligga på första-ytan när inlägget kommer. Mellberg håller offside-linjen föredömligt, men tänker alltså mer på pytt-i-panna med ägg än att markera europas giftigase nordirländare. Mikael Nilsson får då kliva in, och hinner så när få fram en skyddande fot, men det är för sent.

Nordirland är inte direkt Nördirland och jag tror inte det gör så mycket att vi förlorade. Nu är vi inte favorittippade eller "klara" längre, och därför ser jag fram emot riktig värme och den 2:a juni i Köpenhamn då vi tar emot Danmark. Det är ett lag vi känner bättre till och dom har ingen Healy. Yes!

Inga kommentarer: