Tyskland-06 gänget exklusive mig och Johan. Så här såg dom ut när vi mötte dom i Berlin och precis så minns vi dem. Hasse, Larsson och Ivo. Vilka killar.

Efter lite strul i förorten kom vi, en timme sena, till Berlin Hauptbahnhof. Trötta och lätt onyktra hade vi klivit av bussen så fort vi hörde Berlin i högtalarna och klivit av i Berlins svar på Flemingsberg. Vi hittade dock ett tåg att hoppa på och väl inne på den nybyggda jättestationen(För de som pluggat på universitet i Linköping så ser det ut som ett 1000 gånger större KEY-hus. Det är öppna balkonger ner till spåren och glasräcken som skyddar mot tomma intet. Inget för höjdrädda, men vackert och högt i tak)så hörde vi Hasses röst i trapporna. Långt borta såg vi tre gulklädda personer förstrött sparka boll och sjunga svenska hymner med ölburkar i nävarna. Och det utanför McDonalds innte på Hauptbahnhof. Grabbarna var alltså där. Återigen: Vilka killar.