High life - Counting crows
Har varit inne på allmusic.com rätt mycket genom åren för att uppdatera mig om ifall vissa band släppt eller ska släppa nytt material. Ett av dom banden är det pretentiösa amerikanska post-grunge-rock-pop-bandet Counting Crows. Nu visar det sig plötsligt, för en mindre uppdaterad kille utan egen dator, att bandet släppte ett album 25 mars i år. Tur att man hänger med.
Jag fastnade för dom när jag lånade en skiva av en tjej-kompis för ett antal år sedan. Det tog ett tag att lyssna in mig på den väldigt amerikanska musiken och det väldigt mellanamerikanska uttalet. Men sen älskade jag det. Jag gillar framför allt de första skivorna, "August and everything after" och "Recovering the satellites". Men på den tredje skivan, "this desert life", finns en av mina absoluta favoritlåtar, "high life".
Många beskyller nog, med all rätt, Counting Crows för att vara tjatiga, pretentiösa och precis som många duktiga band, en smula bajsnödiga. Det ligger nog lite i det, jag får lätt huvudvärk av flera av de smöriga låtarna med tolvsträngade gitarrer på den tills i våras senaste skivan "Hard candy". Men i låtar som "Round here", "Recovering the satellites" och den jag nämner här, "High Life" är dom som bäst. Adam Duritz ylande stämma får gärna tonsätta minnet av förlorad kärlek en tid framöver.
Låten är med här mycket på grund av att musiken gör mig glad och peppad trots att det här, precis som det mesta av min musik, är väldigt melankoliskt orienterad singer-songwriter-smörja.
Både text och låtmässigt är den här övergången bäst:
"Cause there's a night life
just falling down on me
I just feel like a change
Beneath the sun in the
summer a sea of flowers
Won't bloom without the rain
But oh this desert life
This high life
Here at the dying end of the day
I wasn't made for the scene, baby
But I was made in this scene, baby
It's just my way"
Här är en lite märklig länk till låten på Youtube. Ja, du behöver ju inte se videon...: High Life
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar