Nordirland är inte direkt Nördirland

De svenska medierna fullkomligt RASAR över Sveriges insats mot Nordirland igår. Inte jag. Jag tyckte Sverige spelade som vanligt, som man är van att se dom. Inte så där sprudlande som mot Spanien i höstas(Men det var inte det vanliga Sverige, det var förmodligen en lyckosmäll till match, även om den som laginsats smäller nästan lika högt som 1-1 mot brasilien i gruppspelet 1994) men ändå något bättre än under fotbolls-VM faktiskt.

Jag är snarare imponerad av Nordirland. Deras fans var de mest unisont sjungande och härliga fans jag sett. ALLA sjöng samma sång samtidigt, till exempel den ni vet samma melodi som den med texten: Oh Henrik Larsson, Oh Henrik Larsson, you make me happy, when skies are grey... f... Alan Shearer, cause he's a wa..er, oh please don't take my Larsson away....

Nordirland var Chippen-snabba i fötterna, samtidigt som de var hästlängder bättre än blondisen defensivt, alla hade vita strumpor och låg rätt i försvarsarbetet.(Påminde lite om det mest magnifika försvarsspelet som skådats sen Västtyskland blev något annat, dvs. Grekerna i EM 2004. Vryzas, Dellas och de andra låg så rätt att jag bestämde mig för att det är vackert att vara mittback.)

Problemet i den här matchen var inte att Sverige bara slungade iväg bollen i första halvlek, det var helt rätt, 0-0 hade varit guld värt. Det var heller inte, som en del mindre kunniga "fotbollsexperter" vill intyga, att tre allsvenska spelare startade på mittfältet. Daniel Andersson var suverän, Anders Svensson låg ensam bakom Sveriges 1-0 och var vass defensivt även om han inte fick så mycket boll som han ville. Och Alexandersson var för bövelen bäst på plan. Hans blonderade kalufs och tvåfotade positionsspel håller lätt till VM 2010 bara han bara blir lite sämre och inte mycket.

Problemet var: Olof Mellberg. Han var övertänd som vanligt och ville vara den där mittbacken som går på första boll. Det orsakade 1-1 målet, där bollen var på väg rakt på Petter Hanssons panna, när Mellberg ville lira första-fiol och stormade in som kanonmat mot bollen. Den senare damp ner på fötterna på ettrige Healy, som bara sulade in den och mottog publikens sedvanliga sång.

1-2 målet kom till för att Mellberg stirrade på bollen och glömde Healy bakom sig. Här var Mellberg så kallad andra-fiol och ska då ha markeringen, eftersom Petter Hansson tydligt visar att han ska ligga på första-ytan när inlägget kommer. Mellberg håller offside-linjen föredömligt, men tänker alltså mer på pytt-i-panna med ägg än att markera europas giftigase nordirländare. Mikael Nilsson får då kliva in, och hinner så när få fram en skyddande fot, men det är för sent.

Nordirland är inte direkt Nördirland och jag tror inte det gör så mycket att vi förlorade. Nu är vi inte favorittippade eller "klara" längre, och därför ser jag fram emot riktig värme och den 2:a juni i Köpenhamn då vi tar emot Danmark. Det är ett lag vi känner bättre till och dom har ingen Healy. Yes!

I'm looking for a place that's gonna sell my dog, burn my bird and sell me to a cigarette.

Jag är trött. Idag har jag försökt vara radiojournalist. Letat kultur i Motala. Det finns tydligen en del. Imorgon ska jag intervjua en teaterföreningsordförande.

Ingen är kvar utom jag. Jag surfar youtube och längtar förbi den här veckan. Jönköping på Lördag lär bli skoj.

Bob går loss utanför ett motell

Tyskland-06 gänget exklusive mig och Johan. Så här såg dom ut när vi mötte dom i Berlin och precis så minns vi dem. Hasse, Larsson och Ivo. Vilka killar.

Efter lite strul i förorten kom vi, en timme sena, till Berlin Hauptbahnhof. Trötta och lätt onyktra hade vi klivit av bussen så fort vi hörde Berlin i högtalarna och klivit av i Berlins svar på Flemingsberg. Vi hittade dock ett tåg att hoppa på och väl inne på den nybyggda jättestationen(För de som pluggat på universitet i Linköping så ser det ut som ett 1000 gånger större KEY-hus. Det är öppna balkonger ner till spåren och glasräcken som skyddar mot tomma intet. Inget för höjdrädda, men vackert och högt i tak)så hörde vi Hasses röst i trapporna. Långt borta såg vi tre gulklädda personer förstrött sparka boll och sjunga svenska hymner med ölburkar i nävarna. Och det utanför McDonalds innte på Hauptbahnhof. Grabbarna var alltså där. Återigen: Vilka killar.

Have I missed the big reveal?

Jag tankade över ett av R.E.M:s senaste album, Reveal från 2001 till min telefon och sen dess har jag lyssnat enormt mycket på framför allt "I've been high" och "Chorus and the line". Har på senare dar börjat gilla även "Beat a drum" "I'll take the rain". Synd att man förblindades av den tjatiga hiten "Imitations of life" och förbisåg det här albumet när det kom. Kanske är det samma sak med nya albumet. Jag gillade inte "Leaving New York" men förmodligen håller övriga låtar högre klass. Who care's? De flesta lyssnar på radiomusik eller modern RnB och här sitter jag och snackar deppig rock. Jaja.

Den här helgen var sjukt rolig faktiskt. Larsson som varit i Asien fyra månader kom och hälsade på på torsdagen och jag gick på overall-kravall. Fick låna en brun overall av datasektionen som det typ skulle få plats tre personer i. Attans pinaler vad jag fick dra upp den hela tiden. Grejen med de där overallerna är att det typ inte är accepterat att ha den helt på sig, för då ser man ut som en bilmeck, men jag tycker fan det ser bättre ut än att gå med en t-shirt och en jätteknut på magen, som traditionen förespråkar. Till följd av detta ser man ut som en klumpeduns på under midjan, med som en flugviktsboxare på överdelen. (Allt är relativt)

Lördagen var grymt rolig. En förfest som höjdes rejält av tre roliga killar från Sjöbo i Skåne som gick in och dominerade och vi vevade igång Timbukt och alla (!) dansade i ett vardagsrum i T1. Enligt säkra källor har inte det hänt i Linköping att alla dansat och varit glada på en förfest sen 1996 när Lars Winnerbäck hade inofficiellt relase-party i Vidingsjö. Och då skedde det bara i de två minuter som radiosingeln "Kom änglar" spelades på p4.

När det sent omsider bara av med taxi till universitetet och overall-kravall på kårallen så hade ingen av oss nämnvärt ont i skallen, alla var glada och onyktra och hängde av sig i hallen, gick in och hörde Petter rocka loss på scenen, värsta knallen! Sen drack jag te och dagen efter var det sol. Härligt.

Vi har radio igen i skolan. Sen lov. Måste hitta nån kulturpersonlighet att intervjua.

Postiljonen inser att han drabbats av humorbefrielse

I lätta ordalag betänkt avsett att ej irritera mer än att faktiskt informera: Härmed avläggs förbön av A de Gothia(Der Postiljon) att han inte skrivit något skoj sen två månader tillbaka(och då har han en säregen humor, han älskar den mörkhyade fotbollspelaren Ledley King som klockrent inslag i klockspelet i de flesta inlägg)


Jag vill bara meddela: Vi vann 2 matcher i dart innan vi blev diskade för icke närvaro så med andra ord: Vi var 100-procentiga. Klockers!

Det måste vara all syra jag inte tar.

Martini Henriko de la Pinato

"För att komma i form..." "...kastar jag..." "...pil..." -Björn Borg

Snart är det dags för DÖMD, darttävlingen. På lördag. Jag och Hans har varit på universitetet och övat lite. Han vinner faktiskt alltid. Han är duktig. Det svåra i spelet är att gå ut. När man har under femtio kan man gå ut, genom att träffa en duddel. (De smala områdena längst ut på respektive siffra)

Kort checklista på utgång:

1. På femtio poäng kan du gå ut genom att träffa det gröna fältet runt Bulls eye.

2. Mellan 41 och 49 poäng kan du inte gå ut. Försök komma under 41 poäng och hamna på en jämn siffra, som till exempel 38.

3. Säg att du har kastat 7 omgångar och precis kommit under femtio. Du har hamnat på 38 för första gången. Du har 3 pilar i handen. Du kan gå ut på dubbel nitton. Du missar och träffar 7.

4. Du ligger nu på 31 poäng. Det är ojämnt. Alltså kan du inte gå ut. Du har två pilar kvar. Du behöver träffa en ojämn siffra. Du siktar på området nertill på tavlan där det finns många ojämna siffror. Du träffar 3.

5. Du har 28 poäng och en pil kvar. Du behöver träffa dubbel 14 för att gå ut. Du missar. Du är kvar på 28.

6. Hasse gör en upphämtning. Ligger på 200 poäng. Kastar 180. Tre trippel-20. Det bästa man kan kasta. På pil nummer två sätter han dubbel tio och har vunnit.

7. Du vill spela på det nintendo wii som står intill, för att revangera ditt dåliga pilsinne. Men två teknister är fortfarande upptagna med att spela interaktiv bowling så det får bli en annan gång.

Rapid eye movement

"There's a secret stigma, reaping wheel.
Diminish, a carnival of sorts.
Chronic town, poster torn, reaping wheel.
Stranger, stranger to these parts."

Jag vaknar i Hageby och det enda jag tänker på är Carnival of sorts(Box cars)
Jag går av bussen och lyssnar på Carnival of sorts.
Jag är besatt av tanken på Carnival of sorts. Och när jag såg Letterman show-inslaget från 1983 så insåg jag att det är den enda dans-låt R.E.M gjort. Förutom "Shiny happy people". Men den kan man ju bara dansa som en mupp till. :)

Se inslaget då Miachel Stipe inte var för vacker. Men grymt snygg.

Om att hänga på en nedlagd bensinmack bakom McDonalds en måndagkväll i Motala

Jag kan inte mycket om bandet Suede, mer än att de var ett britpop-band och att sångaren hette typ Bret Anderson. Jag tror inte han gillade dubbelkonsonanter. I vilket fall som helst: Jag minns att jag läste en intervju med honom för länge sedan(förmodligen i en av min systers veckotidningar) och att han sa att det coolaste han visste var "youngsters" som hade slitna jeans och bara stod och hängde på stan. Jag har aldrig bara hängt på stan. Förutom i Måndags. Jag och Kalle tänkte tillbringa en kväll i Motala i goda vänners lag och i vanlig ordning dröjde det inte länge förrän vi saknade öl. Kalles takvåning på Brinken(lagom avlägsen stadsdel i södra Motala högst upp på en kulle) i all ära, men vi behöver alltid lite öl, helst trefemmor, för man vill inte bli full, men lite platgrad. Problemet är att det är en liten bit till närmsta affär. Men betydligt närmre till macken nere vid McDonalds visade sig. Jag är för övrigt övertygad om att Motala måste vara Sveiges minsta ort med McDonalds. (Kom precis på att jag har fel, för det finns ett Drive-through i Mjölby, man lär sig saker av att spela fotboll på låg lokal nivå)

Nåväl, för att komma till kritan så slog vi oss ner på en nedlagd bensinmack. Ett hus i eternit(Vad fan är det?) tror jag, eller sån där prickig gulvit fasad som det är på en del fina hus och en del fula hus. Macken såg ut precis som man tänker sig mackar på små orter mitt i staterna. Ett enkelt tak täcker den lilla refugen med raden av bensinpumpar och ett litet tvåvåningshus med tillhörande redneck-familj sänder ödsliga men trygga vibbar utåt. Där satt vi, Kalle, jag och Christian. Och drack 3,5-procentig öl och pratade minnen. Grabbiga minnen. Vi ville liksom inte lämna stället. Vi insåg att det här var Motala. Det här var livet. En måndagkväll av minnen och ganska anspråkslösa förhoppningar inför framtiden. Kalle rökte cigaretter och vi passade runt ölburkar och njöt av att vi inte var någonting. Jag tyckte om det. Vi satt säkert två timmar i vårvintermörkerkylan och dissade vår bittra lärare och hyllade den där söta glada tjejen i vår klass, som man blir glad av bara av det faktum att hon svarar på tilltal, har stora ögon och pratar som Tomas Di Leva. Vi visste precis var vi var i livet och att det inte var någon särskildstans men att det var okej. Vi hade varandra, Motalas avlägsenhet(Det ligger inte i världen, det ligger på kanten till en djup sjö, där allting glöms bort) och Norrlands guld. Jag vet inte varför jag gillade det, men jag antar att jag fick vara mig själv för en stund.

Då hämtar Tobbe sin specialnyckel

Igår var alla frustrerade när ett helt pojklag stod i duschen och outade att varmvattnet var slut, och vi hade lirat en sån där kall, härlig tidig vårmatch mot Östria på konstgräset och var i stort behov av varma duschar. Några av studentkillarna som bor i Ryd(närheten) snackade till och med om att trä på sig de rena kläderna och traska hem för att duscha. Då plockar Tobbe som är elektriker fram sin specialnyckel, och kliver raka vägen in i duschrummet och vrider till och vips så har vi varmvatten. Då kände jag mig så där avundsjuk som man alltid är på killar som fixar. Liksom, stopp i avloppet, jag hämtar min supermario-sugpropp i bagaget, strömavbrott, jag lagar reservsystemet med lite tuggumipapper, eller avgasröret är trasigt, jag bygger ett nytt med en colaburk och min leatherman. Jag blev så glad för jag bävade verkligen över att cykla hem kallsvettig så mycket att jag hade insett att en kalldusch hade varit enda utvägen.

För övrigt vann vi med 3-2 och jag spelade hela matchen, var mittback och gjorde tre sköna glidtacklingar när jag kände att snabbheten inte räckte till. Dom är rätt vassa Östria, men otaktiska och lite orutinerade. Såna lag slår vi alltid, bara vi använder vår fysik.

Henry David Thoreau

Idag resencerade vi Correns kultursidor och kom över ett briljant uppslag av Ola Klippvik som handlade om 1800-tals-filosofen Henry David Thoreau. Vi blev förbryllade och jag slängde snabbt ihop ett veckoschema grundat på den gode Henrys principer:

Måndag: Loda sjön

Tisdag: Skriva

Onsdag: Iaktta myror

Torsdag: Driva asketiskt-ekologiskt ensamjordbruk

Fredag: Fest

Lördag: Primitivism och toblerone

Söndag: Ysta ost

Mycket gick snett med Amerikatt

Vi ser på "Jesus camp". En dokumentär om uppfuckade kristna högerextremister i USA. Gud har en dröm, det här är guds land, halleluja gud är i huset, och vi är bäst och så vidare... orka!

Vill tänka på bra musik istället. Musik som jag skulle ha i 810:an om jag hade mer minne:
R.E.M
PJ Harvey
Nick Cave
Pearl Jam
Michael Jackson (har kommit fram till att Bad, Black or white och Billie Jean i alla fall äger)
Totos Tambu-skiva till och med
Eurythmics
Dylan givetvis
Ian Siegal har jag aldrig hört men han verkar bra
Thievery corporation
Live-skivan med Andersson Wij som blev stulen i takt med Annas väska på ett tåg
counting crows
radiohead
m.m

Det blir aldrig något av mig (ALLT är Radiotjänsts fel)

När jag gick uppför trappan igår, trött efter en lång dag i skolan, ringer ett dolt nummer. Det är Radiotjänst. Det är en ledbruten tjugofemårig kvinna som ställer mig inför två alternativ:

1. Antingen så bor jag ihop med någon och det är denne någon som betalar TV-avgiften

eller

2. Jag har glömt att anmäla TV-innehav när jag flyttade.

Jag säger: "Jaaa" , trött som jag är och jag vågar inte ljuga om att jag bor hos någon eller att jag inte har TV (Det är bara för uppenbart, alla säger ju så) så nu betalar jag 2000 extra om året för att leva precis som förut. Va fan jag är student, finns det inga kryphål kvar för mig, jag har ingen inkomst, jag har lån, lån, lån och lite bidrag och jag har inte råd, jag säljer teven och börjar sälja bingolotter, jag går med i ett pyramidspel, jag måste ta körkort, kan man inte bara förfalska sig fram?

Ibland önskar jag att jag var rik och väluppfostrad så att jag kunde försörja mig.

Jag sörjer att jag inte kan försörja mig.

Men jag har i alla fall viasat sport så jag kan se på massa fotboll. Och jag såg Henke göra sitt sista champions league - mål och det var jävligt snyggt.

Varför är jag inte rolig längre? Det är varmt. Varför är jag jobbig när jag är full och tråkig när jag är nykter? Det är nästan vår. Varför har jag inte bra armar? Jag skulle göra vad som helst för att få bra armar, men jag har ju så ont av träning. Jag vill inte bara ha massa tjejer efter mig. Jag vill hellre ha bra armar. Tror jag. AAAAARMAR!

DÖMD -D-sektionens Öppna Mästerskap i Dart

Vi ska vara med i DÖMD! Jag, David, Sofie K och Linda W har anmält ett lag. Det ska kastas dart så det står härliga till. Vi har gått in i en tung period nu i första läget med mycket fys. Ikväll blir det ett boot camp pass med personlig tränare för min del. Allt för att få fokus ifrån kastarmen och tekniken och skapa mental styrka i lagets viktiga del, jag. Nu ä det ju så att alla kan inte vara lika viktiga i ett lag (dom andra), så vår knappa budget har gått till att utveckla våra spetskvaliteter(läs: mig)och så. Sen att jag inte kan kasta pil, det är en sak. Förmodligen är Sofie rätt grym. Hon har alltid verkat vass.

Fan jag hinner aldrig ta vara på min blogg. Nu måste jag gå igen. chipp!

Världens finaste ögonblick

Klockan var runt 12 på morgonen på söndagen när jag hade ynnesten att få uppleva världens finaste ögonblick (Det har och det kan tangeras, men bättre kan det inte bli). Det hela tog vid cirka 4 timmar och 35 minuter in i Vasaloppet. De två som hade ryckt till sig en ledning och såg ut att gå en duell om segern närmade sig det viktiga "sista drickat". De två var två av favoriterna, den tvåfaldiga vinnaren Oskar Svärd, och den urstarke mannen som redan vunnit tre andra långlopp i år, Jerry Ahrlin. Nesligt nog missar Ahrlin sin kopp och får vara utan dricka ser det ut som, och när Oskar Svärd sneglar bakåt och ser detta, sparar han hälften av innehållet i sin kopp och räcker det till Jerry Ahrlin. För mig var det vändpunkten. Jag började där och då (precis som Tommy Nilsson sjöng i melodifestivalen) att tro på människan.

Att sedan Oskar Svärd vann i en spurt inne i Mora kändes helt rättvist. Det var föga förvånande att den något lättare Svärd skulle ligga i suget bakom ända fram till målrakan för att sedan pumpa ifrån och sträcka fram högertassen likt en palsternacka när det nalkades målgång. Vilken KILLE!

Jag fick den där sortens glädjetårar som man som man kan få när man stillsamt betraktar en idrottsprestation utöver det vanliga. Lite som när en fotbollspelare som blivit fälld (jag minns inte vem det var), sa åt domaren som var på väg att ge en frilägesutvisning, att det inte var straff, att han hade snubblat på eget bevåg, och alltså protesterar mot ett domslut som är i hans eget favör. Det är vackert. Jag är blödig. Sport-blödig.

För övrigt tycker jag det var trist att Magnus Uggla inte gick vidare i M-festivalen. Han var ju pampigast och roligast.

Nu börjar lektionen igen. Tchuss.