Det tog mig ett bra tag innan jag förstod att filosofi på många sätt är: The shit. Grejen. Jag har länge och ofta velat tro att det är så, men förmodligen fått för mycket Platon och för lite Seneca. Den där Sofies värld som nån norrman skrev var ju såååå bra enligt alla, men jag kom bara till typ 250 och sen tröttnade jag på den där lillgamla Sofie och alla brydderier om drömvärldar och annat skit. Jag ville nog ha något om verkligheten. Om att bli dumpad och ledsen och glad och allt annat som hände vid busstationer och trappor upp för berg i små städer.
"Vi måste förlika oss med tillvarons nödvändiga ofullkomlighet" skriver Seneca och jag kan inte låta bli att tycka att det är bland det mest intelligenta som skrivits.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar