Utdrag ur Andrev Bergströms intervju med blunderbarnet Ronnie Sandahl:
Andrev: Du är bara 22 år gammal. Säg någonting, vad som helst, som får mitt liv att kännas lite mindre ovärt? (notera uttrycket som skapades i Stockholms södra förorter i slutet av nittiotalet, hade en kort våg av popularitet innan de spreds till de östra delarna av Östergötland, och sedan vidare västerut, där det levde kvar och nu, ungefär 8 år senare outas av en filmkritiker på AB.)
Ronnie: - Du måste komma ihåg att jag aldrig hade någon barndom. Den ägnade jag åt journalistik.
Såja Ronnie. Nu vet vi vem du är. Den spenslige killen som satt och läste Journalisten och Newsweek när de andra lirade rundpingis, spelade Street-basket och bytte hockeybilder.
3 kommentarer:
Fast så var ju min barndom också.
Neeeeej! Du har fått det om bakfoten! Du jagade omkring på grusplaner, fick näsblod i uppgörelser och smashade ut tjejerna i parallellklassen när det vankades rundpånka! Kom igen nu!
det var längesedan man lirat rundpingis. Jag har två raket, men ingen boll eller bord...
Skicka en kommentar