Vi åt tårta i matsalen. Jag fick en supersnygg termos i mörkt stål och en tröja med massa lustiga gotlänska ord. Foto-Henrik nämnde att han kommit på vem jag betonar som, en kille på GT som är från Norrköping. Det kändes hedrande. Inte just att jag lät så, men att han gjorde någon slags analys av mig och framförde inför de som var på redaktionen för dagen. Det är en bra kille. Det leder mig osökt in på en lista över det bästa med att jobba på GA:
Det bästa med Gotlands allehanda:
1. Den lilla grusbeströdda cykelvägen som leder från kung Magnus väg över östergravar till Dalmansporten(Den är den enskilda anledningen till att jag förstår ordet gungfly. För det måste vara den korta stund då hjärtat lättar över marken när man kommer i full fart till mitten av en uppförsbacke)
2. Nyhetschefen Ulrika F Ingelmark(Hon kan vara Sveriges mest sakliga och ödmjuka journalist)
3. Redigeringsskeppet. Att få sitta på Sandras plats(17-årig student som fick den lediga platsen eftersom hon började praktiken en vecka före mig)och höra redigerarnas intensiva tangent- och musklick, varvat med polisradio och eftermiddagsgnabb på sporten, då är man hemma. Då ÄR man journalist.
4. Fredda. Den unge redigeraren som är snabb som en vessla på att styra upp sidorna och inte låter sitt problem med stamning vara något hinder, eller något att alls skämmas för.
5. Foto-Henrik. En lokal hjälte som är fotograf men hittar de bästa scoopen.
2 kommentarer:
Angående punkt 3: du har rätt. Det där sorlet går inte att få sig till livs någon annanstans än på en redaktion.
2. Nyhetschefen Ulrika F Ingelmark(Hon kan vara Sveriges mest sakliga och ödmjuka journalist)
Tillår mig att vomera ... en av de värsta psykopaterna i nyhetsbranschen hittills...Stackars Gotland...
Skicka en kommentar