Jättebra, säger hon plötsligt, visar tummen upp och jag tittar ner i marken

De senaste veckorna har jag brottats med ett problem. Min syster påpekade att man inte kan skriva komma, och ett och efter, som jag precis gjorde. Att kommat utesluter ett och och vice versa. Detta förbryllar mig varje gång jag skriver en artikel och tar bort fokus från allt det som borde ha fokus. Nyheten.
En annan grej som jag fått för mig genom idogt pluggande av tyska är att månaderna ska ha stor bokstav. Att det heter Maj och November. Det gör det inte. Nyhetschefen får rätta mig jämt. Idag sa hon dock att jag hade skrivit en jättebra artikel! Sen visade hon tummen upp och jag såg ner i marken och tänkte: "Det säger hon bara för att det är sista gången hon ser mig."
Jag är en pessimist ibland. Innerst inne blev jag rätt glad. Jag har harvat med alla fakta till den där kustbevakningenartikeln i flera dagar, och det känns ju rätt gött att den blev okej.

Hasse ringde idag och sa att jag borde klippa ut en kuk ur ett A4 och tejpa upp i taket. Bra idé, men det skulle nog inte passa med min timida personlighet. Jag gör det i så fall efter att jag fått mitt intyg underskrivet.

En märklig dimma ligger över Visby

Har intervjuat en driftig kille som heter Knut och är 18 år. Han har debatterat för det odemokratiska med en skolkyrka i ett gymnasium, dit man får hämta en nyckel och läsa bibeln eller be om man vill. Varför inte bara lira pingis på rasterna, kan man ju fråga sig?
I övrigt är jag sjukt trött, och lite förundrad över dimman. Det luktar lite bränt. Har östersjön gått upp i rök?
Jag åker hem på fredag, ser det ut som, även om ingen verkar sakna mig där hemma. Det är inget badväder här direkt. Jag kommer tillbaks i augusti, Visby, jag kommer tillbaks.

Uuuöh, do'nt have time for this. måste hem till gitarren

Det är en sån konstig dag idag. Jag är på en annan planet, och det är rätt skönt. Förmodligen har pollenallergin slagit mot huvudet och orsakat kaos.

Blev plötsligt inspirerad. Och oinspirerad på samma gång. Men nu har jag i alla fall harvat en hel timme med texten efter den långa intervjun med kustbevakningens stationschef. Det får räcka. Nu måste jag hem till gitarren och spela en låt i E, A, Asus4, D, C, Em.

Nej. det är inget fel på mig, det är bara världens coolaste namn

Till råga på allt har han gjort rysk folkmusik.

Hänger ni med på Dackefejden i höst?

Äntligen! Som jag har väntat. Tja, kort sagt sen senast det begav sig, 1542, Dackefejden! Läs!

Nils Parling och Stanley Holmér

Det blev lite mycket fotboll, därav detta konvolut till "Möte med Finnbäcks-Lars", det musiska vidundret till sann sommarmusik som skapades av dessa två herrar. "Finnbäcks-Lars Midsommarpolkett" är en favorit, "Stenkrossen" en annan helt given.

Inters nya bortatröja, tänker någon på England?

Rätt snygg ändå, men har Inter ens någon Engelsman?

Min idol heter Shaaban

Han säger alltid så kloka saker. Han är mörk och stilig. Han är stabil både som människa och som målvakt. Han tar en förlust för vad det är. Livet går vidare. Eller som han sa till Sportbladets Emil Karlsson nyligen: "Man kan inte sticka under stolen med att det är skillnad på Premier League och Tippeligan. Jag känner att jag håller i landslaget, men det är upp till Lars och Roland att bestämma. Jag är glad att få vara med i truppen."

Som fotbollspelare sticker man inte under stolen med någonting. Framför allt inte Rami.

borde handla lök, men ids inte

Ligger och stirrar upp i det låga taget. Förundras över hur random-inställningen på i-tunes lyckas spela Anna Ternheim, Cello song med Nick Drake och sen rosor palmblad och kors eller vad den nu heter med Kent. Men sen blir det som vanligt. Någon gammal jazz-låt trumpetar igång och man får huvudvärk och svårt att slappna av. Jag tycker inte det finns nån mer stressande musik än jazz. Hellre dödsmetal, tack. Borde kanske radera en del av den gamla musiken som finns på datorn.
Måste hålla det kort. Kul fest igår. Dansade, drack öl och bjöd min sista cigg till nån tjej som frågade, och sen gick därifrån. Sen gick jag därifrån. Som vanligt pratades det om efterfest men mest av killar som försökte få med sig tjejer så då är man ju inte så poppis. Lika bra det. Det slog till ordentligt och jag vinglade hem på de trånga gatorna. Vilade en stund på en trottoarkant för att kvickna till så pass att jag skulle kunna öppna en grind och en dörr utan att gå i bitar. Somnade nästan. Vaknade, tog ut proteinbaserad föda ur frysen och nu är det alltså dags att handla lök. Nu kom det nån wailande amerikanska igen. RnB. Det värsta som finns. Måste radera. Drake för i helvete, på med Drake, innan jag sprängs. Så ja. Pink moon. Måste köpa lök. Är så hungrig att det smakar ättika i munnen. Ättika och tobak. Pink pink pink, pink pink moon. Så jävla bra, Nick.
Conor Oberst kommer från Omaha, Nebraska. Right in the middle of blue america, eller vad det nu är Counting crows sjunger. Måste ha I'm wide awake it's morning. We are nowhere and it's now, Lua, another travelling song, äg,äg, äg lite mer Conor! Yes nu är det Nina Kinert. Hon äger. I wait outside when Jesus comes, när kommer han? Jag är rätt sugen, finns det biljetter kvar, Nina, kan jag få hans nummer, eller kan du åtminstone hälsa honom att jag bjuder på chili con carne om jag bara kan skrapa ihop mig själv och hitta ner till stora torget för att hansla lök. Nej, Chet Baker igen. Faaan, vad är oddsen? Här blandas det verkligen och ger. Från fest till kolera. HELVETE. Drake, kom igen nu rå, veva igång med nåt! Drog igång lite Kjellvander. Det funkar. Broken wheels. Nu blir det lök. Lök läsk och vita bönor. Äg.

Min vän Peter har skrivit Sveriges bästa låt

Under nyårshelgen var jag nykter och försökte lära mig spela gitarr. Peter Elmberg, hade imponerat med sina sånger och hjäpte mig komma underfund med ackord som Asus4 och Dmaj7. Han var en god lärare, och jag minns att jag tänkte att han borde vara en mer känd artist än vad han är, för hans texter betyder verkligen något och han sjunger faktiskt innerligt, om man får säga så. Nu har han fått ett ganska fint betyg på ett av sina verk, Now is the time, läsa gärna om det, ni som läser bloggen.

Milan vinner för att Inzaghi är bollrädd

Ni som såg champions leaguefinalen igår måste ha sett hur Pippo Inzaghi ryggar undan när Pirlos frispark kommer, troligen av rädsla att få den på sig. Resultatet blir att bollen tar i bröstet istället för ryggen/sidan och styrs in i mål. Otroligt flyt, men så har väl killen gjort hälften av sina 60 mål i mästarcupen.
Sen vill jag faktiskt säga att Pippo var snabb när han ryckte förbi Reina vid andra målet. Grymt snabb. På autopilot tog han en touch till höger om Reina, och tofflade sen in bollen under dennes abdomen. Precis som han gjort hundra gånger förut.

Dagens fisk: Matjesill

Strange boat

We're sailing in a strange boat
Heading for a strange shore
We're sailing in a strange boat
Heading for a strange shore
Carrying the strangest cargo that was ever held aboard

We're sailing on a strange sea
Blown by a strange wind
We're sailing on a strange sea
Blown by a strange wind
Carrying the strangest crew that was ever seen

We're riding in strange car
we're following a strange star
we're climbing on the strangest ladder
that was ever there to climb

We're living in a strange time
working for a strange goal
We're living in a strange time
working for a strange goal
We're turning flesh and body into soul

- Mike Scott and the waterboys

Klaara 25!

Idag fyller min kära syster 25 år. Det är stort! Förhoppningsvis jobbar jag på som attan nu och får gå hem tidigare så jag får vara med på fikat vid 15.00!

Jag har redan gjort dagens fråga, assisterat Fredda på två uppslag till redigering och skrivit en artikel om Pippi Långstrump till kultursidorna, med bildtexter och allt. Dessutom har Henrik tagit en bild-byline till mig, modelljobbandet tär på leendet men någon måste ju göra det, och när det handlar om en bild på mig så blir det ju helst jag.

Det är lite coolare att vara fotograf faktiskt, känns creddigt, och man får liksom uppleva en annan sida av folk. Henrik är grymt trevlig, kul att äntligen få jobba lite med hnom.

Man skulle kunna tro att jag är en player men jag är bara vimmelfotograf

Gös och kräftor är de stora mjölkkossorna.

En lösryckt mening från en artikel om insjöfiske som fanns på GA:s baksida idag. Tänkte att Kalle skulle gilla den.

Nyhetschefen sa att hon saknade det personliga i mitt reportage, har tiden på Bona gjort mig disträ?

Jag bestämde mig för att gå loss, herrejävlar vad personligt det ska bli:

"I det strålande solskenet möter han upp, en blond svartklädd kille med moderiktig snedlugg och cowboyboots. Han är en sån där kille som smälter in i en café-miljö, och känns som han snurrar proffsigt med en kopp i handen, fast han inte har en kopp i handen. Hade han en kopp i handen?

Niclas stammar på ett så där snyggt sätt, som gör att man bara lyssnar ännu bättre, av förväntan under de där 1-2 sekunderna då ordet process fastnar i början av en mening. Jag minns hur en av mina stora idoler gjorde en intervju i p3 under sin storhetstid 2001 och jag lyssnade på den nästan varje kväll och la mig till med uttryck som: "When we did k-k-k-k-kid A and amnesiac". Lite så känns det. Att man vill vara han. Stjärnan som ska till Japan, som svarar på frågan om familj eller flickvän att han tar det lugnt på den fronten, för han ska ju till Japan i oktober. Medan jag inte ser längre än till middagen på kristi flygare.

Niclas har spetsiga skor. Det funkar bra till hans längd. Han är nog runt en och sjuttifem. Om jag med mina en och nitti skulle glida runt som David Hasselhoff i kultserien Knight rider med cowboyboots och försöka hålla låg profil så skulle jag nog precis som Hasselhoff inte riktigt lyckas. Framförallt skulle jag inte våga. Jag skulle känna mig förklädd. Hela min klädstil går ut på att inte känna sig förklädd. Inte välja någon stil. Inte synas men ändå se okej ut. Niclas ser mer än okej ut. Han har ett härligt skäggstubb som ser så där lagom mode ut. Lite ansat och inte för grovt. Niclas är vad jag skulle vilja vara. En cowboy/datahacker med en vokabulär och en attityd som gör att man hallucinerar. Man ser honom på en klippkant intill ett fik vid Parthenon, med toga, en kopp latte och det senaste numret av PC Gamer under armen."

Med förhoppningen att någon skulle svara nors eller piggvar.

Men så skulle det nog inte bli. För lax är ju så gott.

Det går lite upp och ner. Ringde Clas Swahn och frågade om han var ordförande för UFO-Sverige. Han skrattade lite, och sa att det var han inte. Men han visste att denne ordförande hade samma namn som han. Jag skrattade med och bad om ursäkt. Lustig organisation förresten. De vill verka så vetenskapliga som möjligt och försäkra att det bara handlar om att undersöka folks inrapporteringar om flygande föremål, men jag kan inte riktigt ta dem på allvar. Det heter liksom UFO-Sverige. Vad är det? Ett land med små gröna män? En del av Sverige där alla vill till Mars? Eller helt enkelt Dalsland?

Jag har Ingers kontor. Hon jobbar kväll. Det är stort och jag kan låtsas att jag kan något och stänga till dörren med persienner och slå på radion. Det gör jag inte. Jag sitter mest och våndas över att snart ska jag ut och prata med befolkningen. Säga att jag kommer från tidningen. Verka proffsig inför proffsige och manlige fotografen Rolf. Men det är en bra kille. Är jag en bra kille? Jag krockade igår(Fast det var inte mitt fel) och nu känns det som jag krockar lite hela tiden men jag har ingen rätt att ha ont. Och det är mitt fel. Det är jag som måste lämna mitt namn och nummer sen när allt gått åt helvete.

Men fan vad vackert det är vid kullarna från Österport och norrut längs muren. Efter jobbet vill jag lägga mig där, bland vallgravarna och lapa sol.

"Jag vill inte va rädd, varför måste jag vara rädd?"

Vilken är din favoritfisk?

Har haft Morgonmöte och rundvisning på Gotlands Allehanda. Vi har tryckeriet under oss som på den gamla goda tiden!

Jag har fått uppgifter. Dagens fråga, och att skriva om UFO-Sverige.

Förslag på frågor någon?
Min favorit hittils är favoritfisk. Men jag vågar nog inte. Vad ska fotografen säga?

Gudi behaglighet 3

Klipporna i Uddevalla.

Gudi behaglighet 1

Att mata änderna.

Kritter och Kål slåw

Tänk om vi fick odla kritter och valla dem. Förstå ynnesten. På Karlberg där vi tränar finns det massa får och lamm som bräker när vi tränar. Ibland får jag lust att hoppa över staketet efter ett anfall och gosa lite med dem. Kritter och killingar! Varför har man aldrig kameran när man som bäst behöver den?
Jag ligger lite i luven på mig själv ska erkännas. Fordom brukade jag intet annat än njuta av vårens ankomst, men mig tycks den vara för tidig. Jag har inte "skaffat mig något liv än". Ge mig ett par år, snälla ni. Och pengar till en medlemsavgift på en internet-dating-sida.
Har ni skapat hävert någon gång? Ja fick det förklarat för mig någon gång, det har med boggitryck och göra. Och balans. Jag tror det är gott.

Jump!

You might as well jump!

Nu är det vår!

Och jag åker hem från skolan och är så där trött att jag lapar sömn där jag sitter i karusellsätet mitt i dragspelet på bussen och halvsnarkar och dinglar fram och tillbaks i sätet. Plötsligt är jag framme, och vill bara sova, men måste äta, och sen är det alltid något annat så att jag inte hinner städa eller packa eller göra något av det jag borde.

Fan vad tråkig jag är. Radio Bona kör punk nu. Coolt. Maria har varit programledare. Hon hade en nice röst. Mysig. Nu har nårrlänningen tagit över.

Gotland på Lördag. Hm. Intressant. Är detta yrket? Jag kan väl snacka? För det verkar vara viktigare än skrivandet, och det har jag glöt hur man gör. Jag är grymt oinspirerad. Kalle har så mycket uppslag. Vilka uppslag! brukar jag utbrista. Jämt.

Jag saknar den där hösten som var som en vår fast allt blommade över. Jag skulle aldrig säga det högt, men det som var då var mer nu än vad nu är nu, nu finns inte ens förhoppningar.

Jag vet inte.

Jag brukade säga det när jag var liten och jag minns hur min bror blev trött på mig, hur min mamma blev trött på mig, hur jag aldrig visste. Men jag gör verkligen inte det. Gör du? Jag kan inte låta bli att tycka att det var rätt klokt. Men farligt. Den där depressionen jag sällan vaknar ur. Rädslan. Ovissheten. Jag vetine-mentaliteten. Jag när inga förhoppningar längre om en ljusare framtid, försöker bara överleva vardagen på bästa sätt, sparka boll, dricka folköl, och vänta utan förväntan. För jag vet inte.


Jag skulle behöva göra en Polvall-övning och bara skriva-skriva-skriva för nu är det stiltje, jag väntar på en vind, så jag kan hissa mina svarta segel, ta mig härifrån, jag väntar utan förväntan på regnet, bara nu just nu, och regnet, som faller ner över mig, sommarregnet och att hon med långa håret ska släppa ut det, och släppa taget om sjukhuset, världen och sig själv och kliva in i verkligheten, för fan vad jag saknar henne som det var den hösten. Om jag visste vad jag kunde göra. Det finns kanske inget att trösta med här i verkligheten, jag vet inte. Jag vet inte om det här är verkligheten. Hon kanske har rätt. Det känns tröstlöst. Det känns som jag pajade allt. Det där med tjejer. Ujujuj.

Vi kör nudd mot väggen och bollen hamnar i kanalen. Jag åker hem nu. Det här var också en dag.