Jag kan tänka mig att se om ordentligt i min musiksmak. Det känns tex inte helt hundra att lira Thåströms självbetitlade solo-debut från 89 med låtar som "Mästaren och en margarita" och "Stå aldrig still" när man skönjer att det itsället borde vara "These words" eller "I'm a bomb" med Natasha Bedingfield.
Helgen var fin.
Jag och Johan och Hasse och Oscar var på Platens i fredags. Bra drag. Dom spelar ALLTID bra musik där på fredagar. Och det är gratis då. Det kan tyckas att jag tycker så just för att det är gratis. Men det handlar inte om det. DJ:n är gudabenådad och borde adlas.
Jag minns ett nattklubbs-crescendo för ett bra tag sen då jag hade skitkul på Platens fyra fredagar i rad. Du kan få höra "Hurricane" med Bob Dylan, du kan få höra "Smells like teen spirit", du kan få höra "en vän med en bil", du kan få uppleva den där kritiska perioden i ditt liv mellan 16 och 18 då det inte var coolt att gå på disco, och du kom inte in på Bergsbron eller Gudskelov(20 förihelvete, men det var dit man ville, oj, oj, oj vilka kvinns), jaja, den perioden kan du återuppleva med en bärs i handen, skrålandes, skuttandes, och med hennafärgade, blonda, brunettrufsiga kvinns dansandes kring dig. Kvinns. Kvinns Kvinns. Men Beyoncé är aldrig där. Det fattas mig. Kvinns. Fattas mig inte. Tack för snön och vintern förresten. Nu är man gladare tror jag.
1 kommentar:
...och äldre, och visare... och ja...
Skicka en kommentar