Det primära målet med den här bloggen är för tillfället i stora drag att skriva om tårar. Häva ur sig haranger av deppig smörja som förmodligen ingen, inte ens jag kommer att må bättre av. Men på något sätt känns det ändå adekvat. Jag känner hur jag sakta sjunker. Sista 620 har gått och nu återstår antingen att sova på någon soffa eller pallra sig ner för östegötlands förmodat näst längsta landsvägsbacke(Troligen är den enorma Husbybacke-backen i Söderköping aningens längre).
Kärleken kanske släpper om jag tar halvannan öl till. Det finns trots allt andra där ute som kanske vill vara uppe på natten och lyssna på singersongwriters och berätta barndomshistorier. Men min fotsvett! För i helvete. Jag känner ostbågsvätskans verkan ändå in i tårkanalerna och upp i vydgade vortex.
Måste köpa strumpor. Klippet nästa.
Katten, det svänger ju grabben, säger Sveriges största bitch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar