torsdag 16 februari 2012

And if you think this is over then you're all wrong

Det måste väl va Ed O'Brien som kommer in med den där gitarren efter 3.44. Den är fantastisk. Efter 14 års väntan gör Radiohead äntligen nåt som får mig att beröras på allvar och Thom Yorke har fått tillbaka sin röst. De fyra första låtarna på king of limbs är galenskap. De fyra sista är magi. Tack.

När jag var liten hade min farfar en sommarstuga vid en sjö i södraste dalarna. Han hade visserligen kvar stugan tills jag blev i sena tonåren. Sen såldes den. En stor del av släkten grämer sig över detta.

Stugan låg på en sluttning som ledde ner till vattnet. Det var inga direkta gräsytor runt huset. Där fanns ingen plats att spela fotboll. Men den snåriga sluttningen hade en stig som ledde ner till en brygga, vår egen brygga, som längst ut hade en större del som tillsammans med biten ut bildade ett stort L. Där fanns en bänk fastskruvad som min tjocke farfar brukade sitta på när han fiskade. I sluttningen, med utsikt över den ganska stora sjön fanns också en hemsnickrad liten grillplats, med fyra enkla låga bänkar. Några gånger satt vi där på sommarkvällarna och grillade korv. Stugan hade en stor veranda med tak och enkla väggar där en gammal hammock stod och ett stort bord med plats för en hel familj, ja en hel liten släkt. Jag har många fina minnen från den platsen. För mig som flyttat mycket var den nog lite av en fast punkt för mig. Där har jag paddlat kanot, fått upp gäddor ur vassen som vi slagit ihjäl med en åra och lagat till i den vedeldade ugnen. Någon gång fick jag styra bilen i sakta mak fast jag inte hade åldern inne.

Vissa dagar känns som bokslut. Som att det är dags att avsluta någonting. Länge har jag letat efter en förändring. I solnedgången har jag tänkt att nästa dag blir annorlunda. På många sätt blir den kanske det. Men ändå inte. Det är så mycket jag har hittat och kastat bort. Så skulle man kunna se det. Kanske behöver jag en manual. Utan riktlinjer hamnar jag oftast ingenstans eller i en situation som brinner för stunden men några timmar senare är förkolnat och utbränt. Jag behöver inte tips eller goda råd. Utan en uppgift. Jag vet inte om det är ett vanligt fenomen. Få saker gör mig så uppslukad att jag vill sitta själv med det. Jag är en lagspelare. Jag har väldigt lätt att tappa tråden utan sällskap.

Inga kommentarer: