Nonsense has a welcome bring

Huvudstaden. Rekar caféer, restauranger. Clarion hotel. O-ringen. Skrapan. Burger King. Mississippi Inn. Don't you waste your breath. Den där Latten-to go skakar i mina vener. Orkar inte förklara för glidarbrorsan att jag inte tål det svarta giftet. O vilket jävla penthouse. Här borde man vilja hänga. Skånegatan, pet sounds och stans hippaste pizzeria. Pizzerior är hippa här. På söder. Fest i salongen igår. Stekare blandat med halvyuppies. Eller bara stockholmare. Jag såg ut som en grunge-polack bland härmelinerna. Stiff. Lite offside. Men skrapan. Himlen. Shit. Dub-House-sväng på 25:e våningen och jag ägde i de tre sekunderna jag dansade ut ur stället. Känslan sen då. Då. Måste man ha huvudrollen? Jag hade nog ägt i huvudrollen, men bredvid hjälten glidarn blir jag alltid Malmberg-tråkig och lite gråtfärdig. Löjligt. Fast ibland garvar jag ihjäl mig och blir fjorton. Tjena. Djupa grejer. Dag för intervju. Happy Face-på. Och inget jävla mummlande mmm, jaaa när hon pratar. Jävla kass man är. Hopplös. Jävlar vad händerna skakar. Giftet går väl inte ihop med mitt yeaaaiiiyeah-bakfylle-maxande. Fast d är lugnt. Ibland kommer man ihåg att det är sig själv man saknar. Nästan alltid. Även om man är där. Nightswimming. Drive, just drive, deserve the quiet night. Sometimes you have to do it to feel that it is over. Fuck it. Jävlar vad mycket större den här stan är än allt man kan. Jag både älskar och hatar det. Jag vill hem, men jag vill inte att du är tyst. Snacka för fan. Do it.