Låtar jag lyssnar på nu när mycket känns skit. Plats 1.

Radiohead - The Daily Mail

Det händer att jag tar på mig hörlurarna och flippar totalt när Phil Selway smackar på med trummorna efter två minuter. "Where's the truth, what's the use? Of hanging around the lost and found..."

Det är förmodligen låten jag tycker bäst om sedan OK computer. Mycket på grund av att Thom hittat sin röst igen och att musiken är rakare och tydligare än på länge. Synd att den inte kom med på albumet King of Limbs i stället för typ "Feral". Men det är ju lätt att börja på spår sex och lyssna framåt. Till den här förstaplatsen vill jag egentligen tillföra "Codex", "Give up the ghost" och "Separator". Skönt att de fina låtarna kommer på rad och räcker över en måltid och en folköl på balkongen. Jag har ett underbart solläge nu på eftermiddagarna och kvällarna. Det är min medicin.

Låtar jag lyssnar på nu när det mesta känns skit. Plats 2.

Eddie Vedder - Rise

Den här låten passar bra när jag går uppför Sveriges finaste gata, stadens södra promenad, på väg till match med IFK, hoppfull med hjärtat klappande och glada människor i blåvita halsdukar runt om mig, på väg åt samma håll. Följer gärna upp med "Hard sun" och "No ceiling".

Låtar jag lyssnar på nu när alltsammans känns skit. Plats 3.

The Shins - It's only life.
När jag vandrar själv längs Skarphagsleden eller förbi höghusen på Såpkullen lyfter sen här lilla godbiten den ensamma stämningen till en känsla som är okej: "Ive been down the very road you're walking now, it doesn't have to be so dark and lonesome, it takes a while til we can figure this thing out, and turn it back around". Sen kommer de glada tonerna till uppföljande låten "Bait and switch" alltid väldigt lägligt.

Låtar jag lyssnar på nu när allting känns skit. Plats 4.

Det är ett lerigt fält där trädgården fanns. Det här stycket poesi är bland det mörkaste och ljusaste jag varit med om. När jag stod där i Azalealunden och skrek med i de utrycksfulla verserna var jag inte ensam. Jag spelade i samma lag som popfrisyrerna med skärsår och de söta groupisarna längst fram och jag var glad över att få vara jag, den skrålande långsmala groupien som inte bryr sig om reaktionen från omgivningen, befinner sig i direkt anslutning till själva kärnan av musiken. Jag går inte på mina idolers konsert för att höra någon uttrycka det jag hört förut. Jag vill dela ögonblicket. Vara en del av exteriören. Mangla.

Låtar jag lyssnar på nu när allt känns skit. Plats 5.

Toni Holgersson - Allt jag håller av.
En tung text. En fin sång. Ett mörkt liv men med mycket ljusa inslag.