Vaknar svettig och frusen med ångest
inte över något jag gjort
utan över något jag inte gjort
eller snarare över att jag befinner mig i ett tillstånd
där molekylerna och cellerna
inte jobbar ihop på rätt sätt
och i mörkret finns det ingenting
som säger mig
var jag börjar och slutar
jag somnar och vaknar igen och hon är bredvid mig
och så känns det lite bättre
sen blir jag trött
men klarvaken
och Neil spelar en ny sång 71
jag drömde om en klarblå himmel
men det var så mörkt
när jag först vaknade
nu känns det
bättre
aldrig mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar