Ja, det är fan jävligt sant

Så gör vi. Komparerar fullständiga adverb och dricker slots. Spelar fifa. Är bra grabbar. Går till pub Wasa och trivs med det. Vi har blivit snällare. Rättar inte varandra för skitsaker. Tänker: Okej, han gör bort sig, eller: Okej, det är okej men inte mer. Gnäller inte. Bara är. Lite så är det. Det kostar inte. Men det smakar faktiskt desto mer. Om man bara inser att det faktiskt är okej att tycka att saker är okej. Vi överlever. Vi tror lite mer på oss själva samtidigt som våra förhoppningar kanske har sjunkit något. De där orealistiska förhoppningarna. Utopierna. De finns inte längre. Vi har tagit oss ikragen och accepterar att vänta på frälsningen utan att överhuvudtaget tänka eller hoppas på det.

Vi flyter eller försöker i alla fall

Det är vinter. Man jobbar eller gråter eller låter ensamheten komma åter. Släpper man allt man har för hämderna blir man förundrad över var man är. Men det har man inte riktigt tid med, så man ställer väckarklockan på 05.30 och går pliktskyldigt till sitt jobb morgonen därpå, i isande kyla eller världsovänligt blask.

Så en måndag jobbar man över, får inga besked om morgondagens jobb och sover tills dess att bemanningsföretaget ringer och ber om ursäkt och säger att man ska åka till Skänninge eller Slyttringe och byta av en stackare som gått upp halv sex bara för att man är anställd på heltid och bemanningsföretaget för studenter och obildade är rädda att jag ska betalt för något jag inte gjort. Mitt goda hjärta tackar nej och låter stackaren där ute bli segraren som får lyfta några lådor till och tjäna några hundralappar till i stället för att åka hem och se på hem till gården och äta pasta.

Själv sover jag till klockan 15 efter att omväxlande läst lite i Elfride Jelineks "de utestängda" och vaknar av att min kusin ringer och vill låna min cykel nästa vecka. Givetis gör jag det, den står bara och fryser i ett cykelställ. Fler pluspoäng till mig och mitt goda hjärta.

Livet går sin gilla gång och tids nog blir det vår igen och det är okej. Jag har inte lika många vänner längre, de försvinner, men vi har sköna och enkla samtalsämnen i bussen till Skänninge och jag är en nyckelkompetens i de billiga poänger som görs, en "jokerman" på samma sätt som en del lär sig att skoja på sin egen bekostnad i fotbollslagets omkläddningrum. Det är grabbig stämning, men lite mer på ett gayvänligt-vis, lite mjukare och mer influerat av de som gått tekniskt och inte hållit på med sport. Skämten är fnissiga och snälla och det passar mig. Men jävlar vad lyften sliter på kroppen första veckan. Det enda jag gör är att lyfta och ställa ner. Min arbetsbeskrivning är: "Kötta på", som jag sa till min bror.

Det är det vi måste göra tills våren kommer. Kötta på.

fan alla bra blogginlägg försvinner

Hade skrivit nåt men datorn eller nätet eller nåt kukade ur. Typiskt. Det händer alltför ofta. Jag ska börja skriva igen. Jag behöver bara lite lugn och ro.

Parken är intressant. Det är ett band.

die ruhige Schrei nach Stille

Ok. Gestern kriegte ich einen mail mit einem Artikel von Eckart Tolle. Es war wirklich krass lang aber sehr intressant und handelte am meistens von einen Vorlesung aus Tolle. I wonder how many grammar-mistakes I made, at least ten I think... :)

Das Artikel war in die Zeit publiziert. Diese ist die Teil die mir bewundert geworden stehen lassen bleiben:
""Die Welt", legt Eckhart Tolle seinen 850 Abendschülern nahe, "ist zum größten Teil verrückt."

Er will sie verführen, tiefer in den inneren Körper zu gehen, hinter das Denken, hinter die Zwanghaftigkeiten, die Hetze, die Erwartungen an den nächsten und den übernächsten Moment, diese krank machende Zielgerichtetheit gekränkter Zielloser. "Was die Welt für Erfüllung hält, ist nur Illusion, ein Gedankengebäude." Eckhart Tolles Weltbild ist auf komplizierte Weise geradezu simpel: Er vertritt einen metaphysischen Eklektizismus aus Existenzialphilosophie und buddhistischer, taoistischer, hinduistischer und christlicher Esoterik, deren Essenz denselben Ursprung hat: die All-Energie, das ES. All das ohne Gottesbezug und Gottesbeweis, ohne Credo, ohne Offenbarung. Durch das Energiefeld seines Körpers ist das Subjekt mit der energetischen Quelle verbunden. Das ist die alte Weisheit mittelalterlicher Mystiker, aufgefahren als Kampfgeschütz gegen eine aus den Fugen geratene Weltgesellschaft mit Selbstzerstörungsdrang. Dieses spirituelle Patchwork ist Ausdruck eines Gegenwartsgeistes, mit dem sich die Erleuchteten gegen die Gegenwart selbst wenden. Wer will, mag darin zumindest eine Merkwürdigkeit entdecken. Unbestreitbar ist, dass Eckhart zur rechten Zeit am rechten Ort ist, um die Müden und Schlafenden zu wecken."


The article was written by this guy:


Christian Schüle (geb. 1970)
hat Philosophie und Politikwissenschaft studiert und lebt als freier Autor in Hamburg. Im Frühjahr erschien im Piper-Verlag München sein Buch Deutschlandvermessung

Tolle får mig att börja fundera

Efter en helg då jag varit inkvarterad i min lilla lägenhet och kollat konstant på Svt i brist på ork för något annat på grund av feber har jag börjat fundera lite på mänskligheten så smått. Läst lite filosofiska funderingar på sistone och börjar möjligen bli lite inbiten. Här följer lite funderingar inspirerade av bland andra filosofen Eckart Tolle:

Innan du ställer dig någon annan fråga, ställ dig först den mest fundamentala frågan i ditt liv - Vem är jag?

Många av världens mest framgånsgrika psykologer och forskare menar att mänskligheten står inför att ta ett gigantiskt steg i sin historia.

Att människan största prestationer inte är inom tekniken, naturvetenskapen eller konsten, utan att den största och viktigaste upptäckten är den om sin egen galenskap. Redan för tusentals år sedan fanns det människor som insett människans dysfunktion med absolut klarhet. Det som enligt forskarna händer nu, är att ett blomstrande uppvaknande sker som en löpeld het enkelt genom samma uråldriga recept. De säger: "Se hur ni lever. Se vad ni gör, se på det lidande ni skapar."

För de flesta är det här inte så lätt att förstå. Särskilt vi som bor här i Sverige, är synbarligen relativt skyddade från den uppenbara och yppersta manifestationen av ondska i form av krig, svält och sjukdomar som vi enbart ser skymta förbi på tv. Inte desto mindre är vi ofta olyckliga, ungdomar tar självmord, unga tjejer skär sig i armarna och blir alkoholister. Varför? För att vi inte vet vilka vi är längre, tror jag. Om vi någonsin vetat det. I en tid där allting är bekvämt och fungerar för oss, och där internet ger oss möjligheten till all social samvaro och service vi möjligen kan få blir det allt viktigare med den sociala närvaron. Med människor som verkligen lyssnar. Just i och med att vi halkar allt längre från vår kärna leder också till det motsatta. Till kärnan. Allt pekar på ett sammanbrott och en pånyttfödelse. Det nyttiga med galenskapen är att den tvingar oss att inse att vi när vi nått en gräns för vad vi klarar av måste hitta något stabilare, något fundamentalt att tro på. Och den här gången, inte någon gud, inte någon tossig lära, eller några krångliga texter, utan bara: Oss själva. Våra sanna jag, och inte bara våra yttre föreställningar om oss själva. Det alla då är överens om, är att vi är samma skrot och korn, lika mycket värda och vibrerande på samma frekvens.

I själva verket är det just det som de sanna profeterna hela tiden predikat. De flesta har dribblats bort till irrläror, bokstavstroende och maktmissbruk, och det som glömts bort är kärnan, att gå bortom egot men in i sig själv, precis som Sartre sa när han begrundade Descartes misslyckade tes: "jag tänker alltså finns jag". Sartre sa i stället: "Den medvetenhet som säger jag är, är inte samma medvetenhet som tänker."

Det finns hur mycket som helst att säga om detta givetvis, hur som helst är det väldigt intressant.

this land is condempt

Han är så jävla bra. Det finns inget motstycke. Just nu lirar jag Blind Willie McTell och känner en ödesmättad känsla sväva över hustaken i Linköping.