Det känns liksom lite som om det borde vara inträde.
Min syster bor nära slottet. Det är ett stort hus. Jag passerar det och lyssnar på the Shins och Coldplay på random (som alltid numera) och "Speed of sound" är lika mäktig som alltid med trafik och människor som går snabbt runt omkring. Sen funkar "Sea legs" lite sämre än på bakgatorna i Paris. Var musik har sin perfekta omgivning. "Let down" på spårvagnen, "red rabbits" när man vaknar upp i mörkret på en madrass i Belgien och "Nånting måste gå sönder" när det tagit slut eller när någon dött.
Fan vad jag älskar musik. Vill också skicka en passning till två helt olika men fina bloggar, min vän Björns "Aut disce aut discrete" och min väninna Malins "lilla biologen". Den förstnämnde briljerar med musikkunskap och extravaganta reflektioner och den sistnämnda myspratar fantasifullt om sitt liv som häst- och fårskötare på Island.
Det roligaste inlägget på "Aut disce aut discrete".
Själv är jag inne i en liten svacka. Vinter. Kallas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar