Why does it always rain on me?

Jag stannar i Motala och allt är väl som vanligt för de som är vana, men jag kan inte låta bli att tycka att det ligger dekadens i luften. Lite folköl, tevespel, kallt väder och potatispoletter. Ändå rätt trevligt när tystnaden sänker sig eller samtalet tar fart och Jocke säger: "Bebopbopbopbop" för att få uppmärksamheten. Vi lyssnar på R.E.M och Travis och diskuterar öl, frisyrer och tittat på "My name is Earl". Jag somnar på Kalles soffa.

Iskall morgon och ingen frukost i magen. Det har börjat nu och det gäller att ta tag i det. Fånga folkhögskoleandan och göra det bästa av den annalkande dekadensen. Imorgon har jag halsduk och skinnjacka på mig.

In the holy wall of fire

Skolan har börjat igen och det är sista året. Vi är ett år äldre och ett år närmre. Jag måste erkänna att det känns bra. Jag har ont i vaderna, jag är väldigt singel men det känns bra. I lördags dansade jag och dansade tills vaderna brände. Jag var på NH och de brukar spela dålig musik. Men nu var den fantastisk. Jag dansade helt själv längst in i hörnet och musiken var fantastisk. Jag hade lyckats få den perfekta mängden alkohol i blodet (Det handlar framför allt om kvaliteten och inte kvantiteten. En sexa sprit utblandad med en tolva sockerdricka är t.ex alltid mer hälsosam än fem bärs) och brydde mig inte om någonting. Under den senaste tiden hade jag på ett eller annat sätt fått erfara att vissa är övertygade om nutidens olämplighet. Varför gör det ont? Varför blir allt psykologi när jag skriver?

Jag är dålig på den typen av musik men jag tror det var House jag hörde(någon viskade om det) och den är briljant iaf för det finns ett tryck i både bas och trummor som gör det okej att dansa på ett lite hoppande sätt. Inte bara stå och småfisa på dansgolvet som svennarna brukar. Efter säkert en halvtimme hände något som knappt hänt sen jag flyttade till Linköping. Jag fick ögonkontakt utan att söka den! Linköpingsbor och studenter som går till NH är i allmänhet både rädda om sitt revir och hågsna över att visa glädje mot främlingar. Det är ett gissel. Så kommer en tjej, vi kan kalla henne Åsa, och liksom spanar in mig, och min dans, och digggar lite. Sen försvinner hon till sina kompisar. Jag dansar vidare. Sen kommer hon tillbaka. Hon är glad. Jag blir glad. Sen pratar vi lite. Sen kramar hon sin fadder som är blek och ännu smalare än mig. Sen säger hon att de inte är ihop. Sen går hon till sin cykel. Sen går jag till torget för att köpa mat. Då möter jag henne och hon ropar på mig och skrattar lite till. Jag ler och köper falafel. Det kändes bra. Ändå.

..........

Jag är så trött. Jobbar sjukt tidigt. Usch.

En blogg om mig med bilder på mig (av rättighetsskäl)

Det blir alltid bäst om ingen håller i kameran utan man bara lägger den i gräset och väntar 10 sek.


Bara en vacker sommarnatt efter ett dopp. Aldrig annars. Fattar inte hur vrida heller? Orka!


Annars då? Inte bara själv. Syster.


Varmt.


All mixed up.