Utvandringen tar form. Oslo!

Norrköping blev till sist för stilla och det blev inte värt att lyfta produkter i kartonger i en miljö utan musik och med osympatiska chefer. I december bar det därför av till Oslo. Försökte under någon månads tid att smida en plan och ordna boende tillsammans med någon vän. Timingen verkade inte perfekt. Ingen kände jag i Oslo, den ende som undsatte mig var den gode Calle som just valt att flytta hem till Sverige igen. Calle skulle dock visa sig vara en mycket god hjälp för att skapa ett litet men ack så slitstarkt kontaktnät i den norska huvudstaden.

                                          Oslo S, Jernbanetorget.

Så när allt var som stillsammast i slutet av november fick jag nog. Lägenheten skulle bli uthyrd sedan den 1 december så nu var det dags att hitta något nytt. Per telefon och internet hade jag ordnat ett par visningar på kollektivlägenheter i Oslo samt en intervju på ett suspekt bemanningsföretag vid namn headhunter. Det fick räcka. Jag packade en bag med det nödvändigaste och satte mig på tåget. Försökte styra lite med telefonsamtal och jobbsökande på vägen. Fick inte mycket till svar, däremot rasslade det in tre sms strax innan jag anlände till Oslo S som på olika sätt förklarade att mina lägenhetsvisningar av olika anledningar var inställda. Jag gick av på perrongen och började skratte för mig själv åt eländet men ändå: Friheten! Så tog en cigarett(vet inte var jag fick den i från, men det kändes rätt i sammanhanget). Satte igång Bloodbuzz ohio i mp3:n och insöp den isande atmosfären. Folk i rörelse. Huvudstadens kroppspulsåder. Oslo S. Och vad nu?