"Lot of people feel like: "Don't tell me what to do", that's sort of the general vibe of the culture now, but then I say: "OK,  if you don't want me to tell you what to do, that's fine, but what do you stand for? And most people don't have an answer... " -Billy Corgan

Explosive Billy Corgan interview: The awakening has begun

Det var bättre förr, när det fanns en revolution, en uppgörelse och en publik som ville ha svar. I detta nu pågår åtminstone 14 krig och vi fattar ingenting. Vi vill inte förstå, och informationskanalerna är så många och smörgåsbordet så stort att vi inte behöver förstå. Billy pratar bland annat om att det inte bara är musikernas fel att den kommersiella musiken blivit budskapslös och opoltisk. Han menar att det har sin grund i att publiken inte vill ha ett budskap, de vill ha underhållning. Annat var det på 60- och 70-talet. Av naturliga orsaker.


 Neil Young - Ohio
"Got to get down to it, soldiers are cutting us down, should have been down long ago...what if you knew her, and found her dead on the ground, how can you run when you know?" - Neil Young

Utvandringen tar form. Oslo!

Norrköping blev till sist för stilla och det blev inte värt att lyfta produkter i kartonger i en miljö utan musik och med osympatiska chefer. I december bar det därför av till Oslo. Försökte under någon månads tid att smida en plan och ordna boende tillsammans med någon vän. Timingen verkade inte perfekt. Ingen kände jag i Oslo, den ende som undsatte mig var den gode Calle som just valt att flytta hem till Sverige igen. Calle skulle dock visa sig vara en mycket god hjälp för att skapa ett litet men ack så slitstarkt kontaktnät i den norska huvudstaden.

                                          Oslo S, Jernbanetorget.

Så när allt var som stillsammast i slutet av november fick jag nog. Lägenheten skulle bli uthyrd sedan den 1 december så nu var det dags att hitta något nytt. Per telefon och internet hade jag ordnat ett par visningar på kollektivlägenheter i Oslo samt en intervju på ett suspekt bemanningsföretag vid namn headhunter. Det fick räcka. Jag packade en bag med det nödvändigaste och satte mig på tåget. Försökte styra lite med telefonsamtal och jobbsökande på vägen. Fick inte mycket till svar, däremot rasslade det in tre sms strax innan jag anlände till Oslo S som på olika sätt förklarade att mina lägenhetsvisningar av olika anledningar var inställda. Jag gick av på perrongen och började skratte för mig själv åt eländet men ändå: Friheten! Så tog en cigarett(vet inte var jag fick den i från, men det kändes rätt i sammanhanget). Satte igång Bloodbuzz ohio i mp3:n och insöp den isande atmosfären. Folk i rörelse. Huvudstadens kroppspulsåder. Oslo S. Och vad nu?