Hemfeber och luttrade människor

Det är vinter igen. Jag har gjort en lång resa och upplevt en massa saker. Tänkt: Nu blir det minsann ändring på saker och ting. Redan efter tre dagar känns detta mer tveksamt. Jag är i Paris och resan är över. Men trygghet är farligt. Trygghet är den inte gråa men väl ljusrosa zonen som inte är bra när det gäller att skapa. Och det gäller, har jag kommit fram till, att skapa. Särskilt när man inte söker jobb utan väntar på inspiration och låter dagarna bli smuttande på 24-pack mini-öl från Lidl som kostar 4,5 euro. Nog för att jag köpte di där småflaskorna idag och bara druckit 3 Finkbräu men det är ju fredag, frihetens dag, och man vill ju vara något bakis när morgondagen kommer, antar jag.

Nåja, man ska ju inte måla fan på väggen, har jag lärt mig. Det kan ju mycket väl hända saker ännu.

Det bästa med resan var mycket otippat Polen. Billig mat, europas, faktiskt, kanske godaste öl och vackra miljöer längs floden Odra med gothiska kyrkor i mängder och en botanisk trädgård som jag visserligen inte hann besöka, men på natten tittade jag in genom grindarna och gillade alla spöken som svävade kring där. De verkade, om inte harmoniska, så åtminstone luttrade och världsvana.

Jag har länge närt en lust att umgås med, och även bli, en luttrad människa. Ta steget från att i tredje person referera mig själv, och bli nöjd när jag eller någon annan, lyckas vara rolig, till att bara vara det. Men det är lite motsägelsefullt. Då skulle jag ju inte fullt ut kunna föda min fäbless för fyndigheter. Så istället väntar jag på ett tillfälle då jag kan "skratta ihjäl" all min instängda glädje, och gå vidare. På så vis skulle jag kunna bli lite luttrad i alla fall.

Luttrade men roliga personer jag uppskattar:
1. Martin H. (Med den repertoar av sjuka historier denna fyndiga personlighet besitter kunde han få mig att skratta tills personer tyckte att jag var psykotisk. Det var jag inte, det grämer mig snarare ännu att jag sällan vågade skratta klart.)

2. Martin B. (Han är så sjukt rolig. En person som sitter inne på en tajming när det gäller one-liners, som är oöverträffad. Ingen herre av långa utläggningar, men luttrad som få.)

3. Victor F. (Vet inte om han räknas som luttrad i klassisk bemärkelse, men sista terminen och avslutningsveckan på journalistplugget var han i sitt esse med sin slapstick-humor. Hans undvikande, snarare än kontaktsökande sätt att till syvende och sist ändå hamna i fokus är imponerande. En joker. Kombinera med Martin H och kvällen är räddad.

4. Patrik J. (Mitt i sitt allvar har killen ett hjärta av guld, och med sin talhastighet är han ett klart större föredöme som tänkbar ambassadör för det svenska språket en för dialekten hans.)

5. Hans Glögg. (Jag vet. Luttrad är inte rätt ord. Men hans respektlöshet när det gäller att flippa ur är jävligt skön.)