En finsk skepparhalva i Dresden

Jag skulle givetvis kunna berätta om middagen i Vicenza, den soliga promenaden i Venedig, vodka-festen i Ljubljana eller min fascination för den polska ölen Piast och industriell undergångsmusik i Wroclaw. Det tänker jag inte göra. Jag ämnar istället berätta om den ljuva stunden när jag en fredagförmiddag hade äran att äta en finsk skepparhalva i Dresden.

Klockan var 11.40 tysk tid. Jag hade 23 minuter att slå ihjäl i Dresden-Neustadt i väntan pa mitt tag till hjältarnas stad. Jag var hungrig. Jag beslöt mig för att leta reda pa ett McDonalds eller liknande för att köpa ett par cheeseburgare. Inte för att jag älskar den typen av bukfyllmat men det var mitt logiska hopp om att snabbt få i mig föda.

Det finns inga McDonalds i Dresden-Neustadt. I stället tillhandahaller stationsbyggnaden ett toppklassigt snabbköp med fler intelligenta boktitlar än ett normalt svenskt bibliotek samt en handfull mer eller mindre luxuösa bagerier, som i sina glasmontrar stoltserar med digra smörgåsbord av nyttigheter och süssigkeiten.

Ett av de större bagerierna presenterar ett storartat utbud av färgdigkomponerade smörgasar, till bredden fyllda med ost, charkuterier och frasig sallad. Det enda som påminner om Mackedonken är synen av läckerheterna, som i den internationella snabbmatskedjan endast förekommer på bild men som här figurerar i högst verklig närvaro medelst bevisligen färdigbredda och läckert fyllda mackor.

Där, mitt ibland sesamspäckade minibaguetter och blondbakade tyska ciabattas finner jag något bekant. Det vattnas i munnen. En mörk, om något rågblondare variant av skepparhalvan(Finlands stolthet till mättande bröd, mer känd kanske i större tappning, då benämnd, rallarhalva, och även känd som rågkuse) väntar, fullsmockad med ost, salami, sallad och tomatskivor, på att bli avnjuten. Detta för det i sammanhanget pikanta priset av 1,95 euro. Må så vara att jag blivit bortskämd med väl tilltagna slovenska bureks(en slags köttfärspaj) för 1,60 och polska pierogi russki för 5 zloty, men detta var kvalité. En skepparhalva fylld pa detta ömsinta vis motsvarar utan tvivel hela kostcirkeln och håller dig mätt och klar i sinnet i timmar.

Så till ett tordön av trasiga lampor i taket i den i övrigt kvalitativa stationshallen i Dresden-Neustadt, äter jag med förnöjsamhet min semifinska skepparhalva innan äventyret fortsätter.