I den lilla staden åks det griller.
Tyska flickvännens familj äter inte skinka på juldagen. Inte köttbullar, potatis eller prinskorv heller. Just prinskorven saknade jag oändligt när vi satt med vara grillpinnar och tracklade vid matsalsbordet. Vi åt fondue. Det var första gangen i mitt liv och visst var det rätt nice att koka sitt kött i fett helt på egen hand vid bordet men en redig julbuffé är storslagen. Det ständiga ätandet och springet efter mer till köksbordet i Jakobsberg har sin charm. Och med snapsarna och glöggen och ölen i magen blir man alldeles varm innan klapparna tjongas ut.
Det var många skillnader som slog mig i det tyska riket. Klapputdelningen var inte särskilt högtidligt. Alla rev och slet på sitt eget hörn lite grann och inga utrop hördes vid varje öppning. På finskt manér brukar vår släkt vräka ur oss ett stort antal "Uuooooj", vid varje uppenbarelse av nyöppnad gåva i handen. Vissa paket var inte ens inslagna, och det tar ju litegrana udden ur det hela...
En annan grej var att de så klart var fragande till Kalle Anka-stunden. "Kollar vuxna pa tecknat?".
Men granen var de noga med, tyskarna. Lamporna skulle sitta symmetriskt och kulorna skulle hänga rätt. Trädet var viktigare än klapparna och maten tycktes det.
Jag fick ett flott nivea-set med raklödder, deo, shampo och pre-age cream mot min begynnande ålderdom. Sen fick jag en Dylan-notbok, en tavla som Isi gjort i sexan och lite tysk dramatik. Jag var nöjd. Belåten.
Men hur mysigt är det inte med ett jättehus! Dessutom kan man med lätthet ta sig till Essen, Düsseldorf, Dortmund, Duisburg eller till och med Köln! Ruhr är fett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar