Sad professor - R.E.M
I en intervju från år 2001 sa Thom Yorke "It's like the R.E.M-song, Sad professor, I hate where I wound up" och där lades grunden till storheten i den här sången. När sen ekvilibristen Kalle Brage visade sig vara ett stort R.E.M-fan, sträckte sig mitt intresse för bandet plötsligt längre än till "Automatic for the people" och den undersköna gissningstävlingen när jag och Hasse lirade samtliga låtar på random och försökte gissa rätt skiva (oftast blev det helt fel), vi sa nästan jämnt "fables of the reconstruction" eller "Murmur" för det var de coolaste titlarna.
I hate where I wound up betyder ungefär jag hatar var jag hamnar till slut.
Så jävla bra.
"Late afternoon, the house is hot.
I started, I jumped up.
Everyone hates a bore.
Everybody hates a drunk.
Everyone hates a sad professor.
I hate where I wound up.
I hate where I wound up."
2 kommentarer:
Så pass alltså?
Ibland tycker jag att Sad Professor är FÖR påtaglig, på samma sätt som jag ibland känner när jag ser på The Office. Det blir liksom för sant, för mycket.
Men då är jag tillräckligt full och borde sluta.
Listan blir ganska spontan och hänger i stor del ihop med att låten antingen har en fantstisk text, inger en härliga känsla, eller minner om en oerhörd tid som flytt. Den här hänger väl mest ihop med kategori 1 och 2 tror jag.
/A
Skicka en kommentar