Ibland tycker jag att alla glada, trevliga människor är vackra. Oavsett ålder eller läggning. Är jag normal? I en nivea-slitz-damernas värld-värld känner jag mig ibland utanför. Men när vår medelålders redigerare skrattar hjärtligt åt att jag och rullstolsbundna Eva råkar riva sönder framsidan ett nummer av "Det händer på Öland" precis efter att jag sagt att bilden på ettan var väldigt vacker glömmer jag bort att vara utanför. Jag är med.
I nästa inlägg lovar jag att inte vara djup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar