Solens gåta - Tomas Di Leva
Jag har alltid varit fascinerad av Tomas Di Leva. När andra sett honom som en rolig filur eller en falsksjungande idiot har jag alltid betraktat honom som ett av få levande helgon i den här ironiska och självförlöjligande världen. Så orädd för att vara annorlunda, så orädd för att älska ALLTING. Och de som hatar honom kan ju fortsätta, han svarar med att ÄLSKA tillbaks. Cool kille.
Det här är verkligen en låt som handlar om ALLT. Precis som när man som tioåring låg sömnlös för att man funderade på hur stort universum är och vad man själv fyller för funktion. Det här är ju en rätt briljant förklaring:
"Vi är solens gåta, en explosion utav hemlös kärlek"
Har fortfarande en stark minnesbild av att jag lyssnade på den här låten hösten 1999 när jag cyklade genom Hageby efter att ha tittat på soluppgången. Jag var 15 år, gick på ytliga Kungsgårdsskolan, lyssnade på Di Leva och hade en bandspelarfreestyle. Vilken märklig tid.
Man kan ju skratta åt hur rolig han ser ut i den här videon, men shit, det är ju något magisk med den här killen: Solens gåta -Live (Förmodligen någon gång i början av nittio-talet. Albumet Noll kom 1991)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar