Fan va stort: Vi lyssnar på Ken Mellons!

Vilket NHL-namn! De från Säffle kan det här med country och dansband! Rock on!

Förresten

heter Radioheads bästa låt "Stop whispering". Otippat. Javisst. Men fullständigt rätt.

I never felt magic grace as this

Hade nästan glömt. Nick Drakes "Northern sky" är ju en av världens finaste låtar.

Inside, you're pretending (och visst klämtar det fortfarande)

"Stäng dörren, jag ska skriva ett rymdepos", säger jag till hon som aldrig sitter riktigt still. Eller det kanske hon gör. Men sällan samtidigt som mig.

Ett kyligt regn hänger över oss och när det är nästan september, känns det som höst. Jag köpte en snickers på Kiwi och andades rök på vägen hem till huset. Jag har tjänat öber 6000 norska kronor på fyra dagar. Fötterna värker. Jag saknar fotbollen. Men ibland ser vi solen gå ner över bergen i väst från vår mossiga balkong medan den smala tjejen sitter hopkrupen och röker en cigarett. Jag är 25 år. Likt tusentals unga svenskar har jag flytt till Norge för att tjäna och spara pengar, eller kanske också, för att överhuvudtaget få ett jobb.

Även om sommaren varit jobb på vardagen har fan många av helgerna varit rätt unika. Oslo och vansinnig feststämning runt vargtimmarna vid Karl Johan en handfull gånger. Gårdeby och östgötsk bonnafest i sommarregnet. Göteborg och ett gäng aviga artister och trevliga människor på wayoutwest. Säffle och föräldrafest på landet.

Jag har alltid drömt om att bo i kollektiv. Jag har alltid gillat tjejer. Jag har alltid gillat Hans. Men att bo tillsammans med en som ständigt tvättar, en som ständigt sitter framför datorn, en som man oftast knappt märker av och en som klagar så fort en frukt, en grönsak, eller någonting som är kladdigt är i hans synfält. Det är nog inte min grej. Även om alla är fantastiska människor. Jag är så mycket äldre än dom. Jag är så mycket yngre än dom. Jag saknar böcker. Jag saknar för helvete kultur. Den smalas pojkvän var här och han var sjukt vettig första kvällen(nämnde tex Radiohead som sitt favoritband, vi pratade i en timme om dom). Dagen efter drack han så mycket att han låg på toan och spydde hela natten och sen var bakis resten av sin vistelse här. Typiskt.

Jag må dra mig undan och reflektera lite.

Ärligt talat: Jag behöver väl inte tänka så mycket. Det är klokt att inte tänka, nu handlar det om jobb och vila. Det får jag ändå här. Ja, det är fina människor, problemlösa själar. Vem förstår den som saknar negativitet? Den som saknar svärta? Jag saknar någon som tycker att allt är lite skit på något vis. Konsensus. Den ständiga jakten på konsensus. Men som den kameleont jag är dras jag med i glädjen och lever ett enkelt liv, med vissa biverkningar. Rastlösheten ger en jävligt jobbig biverkning. Kåthet.

Det jag får ska jag ge tillbaka, allting jag lärt mig ska jag försaka

det krävs ingenting för att vara fri
man måste var fattig för att vara rik
allting jag lärt mig ska jag glömma bort...

man måste vara liten för att vara stor...

Balkongen hos Patrik och Markus, man måste tiga för att vara sann, man måste tala för att...

Allt försvinner. Jag tar två öl och det är rätt nice. Solen ner för taken och jag saknar någon att verkligen prata med och det är lite sommar ändå men jag jobbar för det är det jag är här för. Det finns inga nummer här som jag kan komma förbi till och bara vara jag och det är kallt men varmt. Halleluja.

Nånting måste gå sönder för att himlen ska vara blå. Var är ni?

You had it in you

Fan. Jag tänker på fem. Fyra. Fem. Paris. Skeppshult. Hamburg. Vad fan gör jag här? Öl. Jävla Paris. Jävla jävla Saint Michel, Seine, Jardin de Tuileres, Cite de Universitere, jävla Rue Gazan 3 och det där draperiet och den där sängen vi la bredvid sängen som bara var någon slags fåtölj och den där jackan hon hade. Eller inte jävla. Himla. Himmelriket. Jag var där då. Var jag där då? Jag var där då? Une tranche due baguette mademoiselle, I miss you, I miss me being me. Det är ingen fara alltså, men hur kan de andra leva i en konstant paus? Det måste bli en början. Det måste börja någonstans. Även om jag gillar nu. Lyckliga tider? Göteborg var en besvikelse, för det var inte på mitt humör. Oslo brinner vackrare. På sitt eget sätt. Gåtor. Hur kan förresten en person vara så mycket mer än allt det där andra? Förvirrat.

I look at the sun and I look in the mirror....

En helg i Säffle hos en svensk familj. En totalt jävla galen vän som aldrig sover och skogsmaskiner som lyfter upp folk i skyn och över plommonträden. Var har jag varit egentligen? I vilket Sverige bodde jag? Jävlar vad jag saknar det. Sverige. Grabbarna på runsven och grabbarna i laget. Här är allt bra och pengarna rullar väl kanske in som det ska, men jag vill ha en sommar med MINA grabbar. Äsch. Ett I-landsproblem. Det är skönt att titta på kontoutdragen och snart är jag i Sydamerika, Norditalien eller Goa.