Why does it always rain on me?

Jag stannar i Motala och allt är väl som vanligt för de som är vana, men jag kan inte låta bli att tycka att det ligger dekadens i luften. Lite folköl, tevespel, kallt väder och potatispoletter. Ändå rätt trevligt när tystnaden sänker sig eller samtalet tar fart och Jocke säger: "Bebopbopbopbop" för att få uppmärksamheten. Vi lyssnar på R.E.M och Travis och diskuterar öl, frisyrer och tittat på "My name is Earl". Jag somnar på Kalles soffa.

Iskall morgon och ingen frukost i magen. Det har börjat nu och det gäller att ta tag i det. Fånga folkhögskoleandan och göra det bästa av den annalkande dekadensen. Imorgon har jag halsduk och skinnjacka på mig.

In the holy wall of fire

Skolan har börjat igen och det är sista året. Vi är ett år äldre och ett år närmre. Jag måste erkänna att det känns bra. Jag har ont i vaderna, jag är väldigt singel men det känns bra. I lördags dansade jag och dansade tills vaderna brände. Jag var på NH och de brukar spela dålig musik. Men nu var den fantastisk. Jag dansade helt själv längst in i hörnet och musiken var fantastisk. Jag hade lyckats få den perfekta mängden alkohol i blodet (Det handlar framför allt om kvaliteten och inte kvantiteten. En sexa sprit utblandad med en tolva sockerdricka är t.ex alltid mer hälsosam än fem bärs) och brydde mig inte om någonting. Under den senaste tiden hade jag på ett eller annat sätt fått erfara att vissa är övertygade om nutidens olämplighet. Varför gör det ont? Varför blir allt psykologi när jag skriver?

Jag är dålig på den typen av musik men jag tror det var House jag hörde(någon viskade om det) och den är briljant iaf för det finns ett tryck i både bas och trummor som gör det okej att dansa på ett lite hoppande sätt. Inte bara stå och småfisa på dansgolvet som svennarna brukar. Efter säkert en halvtimme hände något som knappt hänt sen jag flyttade till Linköping. Jag fick ögonkontakt utan att söka den! Linköpingsbor och studenter som går till NH är i allmänhet både rädda om sitt revir och hågsna över att visa glädje mot främlingar. Det är ett gissel. Så kommer en tjej, vi kan kalla henne Åsa, och liksom spanar in mig, och min dans, och digggar lite. Sen försvinner hon till sina kompisar. Jag dansar vidare. Sen kommer hon tillbaka. Hon är glad. Jag blir glad. Sen pratar vi lite. Sen kramar hon sin fadder som är blek och ännu smalare än mig. Sen säger hon att de inte är ihop. Sen går hon till sin cykel. Sen går jag till torget för att köpa mat. Då möter jag henne och hon ropar på mig och skrattar lite till. Jag ler och köper falafel. Det kändes bra. Ändå.

..........

Jag är så trött. Jobbar sjukt tidigt. Usch.

En blogg om mig med bilder på mig (av rättighetsskäl)

Det blir alltid bäst om ingen håller i kameran utan man bara lägger den i gräset och väntar 10 sek.


Bara en vacker sommarnatt efter ett dopp. Aldrig annars. Fattar inte hur vrida heller? Orka!


Annars då? Inte bara själv. Syster.


Varmt.


All mixed up.

She raise me up

Mår lite märkligt. Bakis och konfunderad. Resignation är ett ord som återkommer i mitt huvud. Mental resignation och ett stiltje. Ett visst mått apati. Uppgivenhet. Men en strimma av ljus när jag hör Meghan Julius sjunga "First day of my life" på Youtube.

I must belong somewhere-abrovinker och internettrötthet

Saker som är annorlunda 2007: World cup har fått en revival. Det är lätt att få jobb. Det är väldigt sällan klarblå himmel. Tjejerna är inte lika snygga(förutom i Borensberg, Motala och Avril Lavigne). Man badar inte. Man blir väldigt bakfull av starköl men inte sprit(det har man inte råd med). Man har inte råd. Man känner sig evigt singel. Femkommatvåan är billigast på systemet. Det upptäcks att Prince är goda i nyktert stressat tillstånd medan Marlboro funkar på fyllan och alla billigare märken bör undvikas. Senare dementeras allt, röka är äckligt, vattenpipa gott. Gitarrångesten ökar(Storheten med de två ackorden E och A blir äntligen förklarad, den ena är dominant och den andra något annat, ungefär som pardans, men det hjälper inte, högerhanden hängeer inte med). Jag tycker INTE att det är dyrt på systemet, trots att jag dricker en del och har lite pengar. Ser fram emot en lätt prishöjning i proportionerna att jag köper sex öl i stället för åtta, för hälsans skull. Karle vinner division 5.

When I feel lost I am not at all

Bright eyes visade sig vara fantastiska musiker med två energiska kvinnliga trumslagare.


Fullständigt öppet homosexuelle Rufus Wainwright var magisk och charmade alla.