Sjukt bra och friskt vågat av sjuk man

Janne, webredaktören, är från Linköping och har sjuk humor. Han är jävligt rolig och har ett smittande skratt. Idag kunde jag inte hålla mig när han skojade om en bowlare som slog hallrekord i Borgholm trots att han är sjukskriven för ryggont(det här blir kanske ett motsägelsefullt inlägg när jag precis skrivit om stackare som blir beskyllda för att fuska med försäkringskassan, men det är inte poängen).

En sjuk detalj i sammanhanget är att det var i en match mot mig som mannen slog hallrekord. Det var nämligen så att jag fick kliva in istället för Janne i redaktionens korpen-bowlinglag. Mannen jag mötte var sjukt grym. Han gjorde givetvis såna där Kingpin-knorrar som ligger och spinner intill rännan innan de smackar till i en 45-gradig vinkel mot kägelstackarna. Han gjorde 11 strikes i rad(räknar jag rätt?) och ropade högre och högre av glädje innan han avslutade med en 8. Det ger slutpoängen 286, vilket är sjukt bra.

En skön detalj till är att jag filmade med "högkvalitetsvideo" på telefonen när han misslyckades med sista stöten och buttert vände om från sin bana. Synd att kvalitén är kass.

Idag satt vi på redaktionen(mest Janne) och småskojade om rubriker att sätta till den storyn(som vi för övrigt inte kommer att skriva alls).

"Friskt spelat av sjuk man", "Sjukt bra av sjukskriven friskus", "Friskt vågat av sjuk man" och så vidare. Jag fick fnatt. Det var länge sedan något var så kul.

Till råga på allt välte en mjölkbil nära stans "gräddhylla" idag vilket gav upphov till rubriker som "Mjölkbilen välte mitt i filen", "Spilld mjölk nedanför gräddhyllan" och "Mjölkbil välte -finsmakarna på gräddhyllan såg vitt i filen". Okej, den sista kom jag på helt själv nu.

Betraktelser i tabloiderna

Några borgerliga borgarråd i Hufvudstaden vill komma åt skolket genom att införa tvångshämtning av elever som inte har giltig frånvaro. Det läste jag om i en svulstig artikel i DN som publicerades typ förra lördagen. Vidare skrivs om skolkare att de oftare är kriminella, har problem med droger och mår sämre i skolan än andra. Det luktar konservativ pekpinnepolitik lång väg. Mycket riktigt är det en moderat och en folkpartist som under oket av kärnfamiljsvärmlänningen till skolminister Jan Björklund har satts i arbete. Jag mår bara dåligt. Va fan, ska vi inte få skolka längre. Det är klart som sjutton att det måste få finnas rebeller i det här landet annars blir det ju aldrig någon rock and roll. Helvete. Resurserna borde väl läggas på att göra skolan bättre så att man kan locka folk att vara där snarare än att bli tvångshämtad. Det lär ju bara spä på motsättningen mellan skola och elev ännu mer.

Nä men de ska jiddra loss med allt. Lägg ner alla försäkringskassor, alla sjuka är fuskare, jobba tills du är 63 även om du knappt kan andas eller äta en bit bröd utan bekymmer. Jag vet personligen att kostymnissarna till politiker tvingar folk som mår skit att jobba med vad fan som helst bara för att vi ska öka VÄLFÄRDEN. Och betyg från lågstadiet, nya betygskriterier med A till F eller 1-6 eller vad de nu vill. Nog för att ett VG kan skilja mycket invärtes och att ett MVG kanske är för lätt att få när 350 sökande på varje linje har 20,0. Men det är ju inte där felet ligger. Vi är människor, inte siffror, och betyget borde bara vara en del av vårt omdöme för det säger ju ingenting om vår empatiska, verbala eller gruppdynamiska förmåga.

Postiljonen har kastat sig ut på djupt vatten, men han sjunker hellre som en sten än ser på när Reinfeldts barn elitifierar Sverige.

Pang!

Plötsligt satt jag där och kom på att jag får lite betalt för praktiken. Nice. Nu har jag råd att ta en öl på Lördag när jag kommit hem. Jag gillar att göra affärer i Småland. Sen bron byggdes 72 så är det här Småland.

Belarus

Det känns mer och mer som att jag kommer åka till Vitryssland i vår. Hoppas bara att jag blir sponsrad. Blev igår rörd över det hånade ögonblicket när Salo nickade in självmålet mot Vitryssland i OS 2002. Det var en vacker gest. Belarus var värda det. Vi talar om en befolkning som är förbjuden att tala sitt eget språk och blygsamt protesterar med orden: Leve Vitryssland. Några hundra mil sydost finns verkligheten. Den bistra karga verkligheten. Tack Världen!

Hur kom älgarna hit? Eller något om de två bästa dagarna i min karriär som journalist

Först det här med älgarna; hur kommer det sig att det finns varningar för älgar på varenda väg på Öland? Jag har visserligen hört skrönorna om älgar som simmat över Kalmarsund men det ser inte så aptitligt ut att kasta sig ut i viken och simma över till den platta ön, ens förr en älg. De kanske flydde från något?
Jag tror snarare att varningarna egentligen gäller typ kurvig väg men att det inte är lika coolt eller snyggt som att ha älgskyltar. Det smälle r liksom högre med skogens konung än ett bakvänt s.

Journalisten: Jag fick åka till en låg- och mellanstadieskola och rapportera att fluortanten var tillbaka efter 15 års frånvaro! Nice. Det bästa var de små lågstadiebarnen som var sjukt roliga och ville vara med på bilder och nästan grät när de inte fick vara med i tv4 sydost(Som också var där). Dom var så coola i sin strumpläst där de sprang omkring och tvättade händer, åt mat och gurglade. Kanske ska man vara lite mer så. Lycklig över att få tvätta händerna, äta mat och gurgla.

Förutom det har jag idag intervjuat två killar i min ålder som är bönder(!). Dom var supercoola. Drev en gård med 130 kor och skulle starta en firma som hyr ut skördetröskor. Jag var inne i den helt nybyggda gigantiska ladan och fick doppa skorna i desinfektion. En rolig grej var att jag kom försent för att det blinkade nån varning om avgassystemet i firmabilen, så jag hade stannat, och höll på att ge upp hela bondemötet. Jag ringde grabbarna, men dom bra: -Nej det är nog lugnt, det är nog bara nån kontakt som krånglar. Så jag körde vidare och kom fram till gården efter ett något pinsamt motorstopp på gården. Grabbarna var helsköna och den ena hade värsta jättelabben till hand och såg helt "göra lumpen" ut fast han var helcool. Efter intervjun bjussade bönderna på syrrans hemgjorda snickers och perkulatorkaffe. Vilka killar! Det var det största jag varit med om!

Det största jag varit med om.

Många tycker nog att uttrycket "Det största jag varit med om" är urvattnat när det kommer från min mun. De kanske inte fattar att jag ehöver det för att helt enkelt klara vardagen. För att få den där lilla kicken som behövs för att inte allt ska bli ett trist grått "Grey room"(grym låt av Damien Rice, för övrigt). Ett exempel: När jag och tre grabbar från fotbollslaget käkade middag på Kina-restaurangen intill Stora torget i Lördags(jag var hemma på besök igen, för de som vet att jag befinner mig långt söderut) så drog vi ihop ett stryktipssystem med åtta halvgarderingar. Jag lyckades övertyga de andra om att spela 1,2 på Hull-Blackpool. Dvs. en halvgardering där både bortavinst och hemmavinst ger rätt, men inte kryss. Det gav mig ett lyckorus när vi enades om att det var rätt taktik. En helt ny känsla, ungefär som att satsa på att något blir superroligt eller jättetrist, men att det aldrig kommer att hamna i mellanläget. Som att sätta på en skiva med Tomas Di Leva när man fått med sig en söt tjej hem på första dejten. Vinna eller försvinna.
Det var det största jag varit med om. Hull-Blackpool 1,2.

I'm not there var förresten riktigt bra.

Framför allt gillade jag hur väl musiken passade in i vissa stycken av filmen. Tänker då främst på "Blind willie McTell", "Visions of Johanna" och "Simple twist of fate" .

Meningen "She was born in spring but I was born to late"" fick till exempel en helt ny innebörd. Gillade alla roller i filmen även om Richard Gere's rollfigur var lite svår att få in i resten. Men det hörde nog till.

Det blir ingen ekvilibristisk recension av filmen, jag nöjer mig med att konstatera att ett inköp av Dylan-skivor ligger nära till hands. har tappat bort den brända versionen av "Blood on the tracks", så den ligger nog närmast till hands. Och sedan tidigare längtar jag efter "Slow train coming" och "Highway 61 revisited". Det finns lite att inhandla. Med tanke på ekonomin får jag dock inte gå loss alltför vidlyftigt.