Jag kanske hade malaria

Haha. Jag var ute igår, men jag kom ändå upp till tidiga bussen i morse. Jag måste ha vaknat rätt i sömncykeln. Plötsligt var jag klarvaken, drack en algdrink och klev ut i kylan till busskuren. Det sedvanliga halvspringet för att hinna med bussen ursäktas. HG var fullt av tyskar och spanjorer igår. Jag, David och Daggen var väldigt svenska. Drack öl för femton kronor och förundrades.

Plötsligt förstår jag inte

För det första: Vad är att äta kakan och ha den kvar? Kan man göra allt utan att vara det minsta ihop. Nu pratar jag inte om mig själv.

För det andra: Jag börjar känna att det känns bra men jag måste lägga i en högre växel, samtidigt som jag borde varva ner. Jag stressar upp mig som vanligt antar jag och tycker att jag gör fel även om jag gör rätt. Det är avancerat. Eller inte. Mörka moln tornar inte upp sig, inte alls, jag är rädd för något helt annat än förut. Rädd för den där masken man tar på sig. Jag erkänner: Jag behöver hävda mig, med ett ord. jag är ingenting om jag inte hävdar mig, så känns det. Det här är psykologi, plötsligt blev allt psykologi. Kanske för att jag gjorde två snygga mål och det räckte inte, ungefär. Kanske för att jag känner att jag inte är rolig även fast jag inte är orolig. Prestationsångest. För allt. Idag pratade jag i skolan, precis som vanligt, och allt jag säger kommer ut fel, jag bara pladdrar. Jag vill inte pladdra längre. Jag är trött på det. "Have you seen the wisdom of the silence?". För jag kan inte höra den, bara se den. Jag vill känna den.

Augusti var inte nog. Bara månen, solen och stjärnorna. Och det varade i sekunder. Jag var inte där och jag är inte här. Kalla det en paus, förvirrade tankar efter två öl, eller ensamhet.

Kort sagt: Visst, det är sant. Jag är kär. Jag är kär men just nu är jag inte här. Jag vill att du svimmar framför mig. Nu. Annars räcker jag inte.


Och snälla, om någon läser det här, ta det inte på så stort allvar.

Måndagskväll och minusgrader

Ljuset var lite för starkt
och det gjorde ont i ryggen
sen kom jag tillbaka
släckte i taket
tände en mindre lampa
la mig på rygg
och berättade på något sätt allt
om hur rädd jag egentligen var
och hon förklarade hur nöjd
hon kunde vara med ett IG
för att hon var bra på någonting

det är samma lika, skrattade jag
jag kände igen mig eftersom jag inte kände igen mig
jag brukade gråta över ett halvt fel
över hundrafem och en halv av hundrasex

hon har fattat allt tänkte jag
hon behöver inte rimma
inte ens säga något
jävlar vad vackert
när ska jag?
när ska jag när ska jag när ska jag
ta av mig mina solglasögon
och bländas?

sen somnade vi först av alla studenter i hela måndagsstaden.

The rivers Oum

Hej! Jag har inte internet hemma just nu. Så jag försöker att inte vara hemma alls. Det är inget där som drar längre. Usch.

Did you know that the wind when it blows it is older than Rome and all of our sorrow?

Jag försöker minnas citat.
Jag blir irriterad på mig själv för att jag inte minns så många. Nästan inga alls. Att jag inte säger så mycket vettigt själv kan jag förlika mig med, men då kan jag väl i alla fall minnas något vettigt som någon annan sagt. Briljera lite. Fast det har aldrig varit min grej. Kasst närminne. Bryr jag mig egentligen? Har jag nickat för många bollar? Min upprättelse har alltid varit att nicka på bollar. Dom kallade mig Nicke-Gosse när jag var liten. Haha. Coolt namn. Ghetto.
Vi ska ha radio snart. Den uppskjutna sändningen. Den osagda sanningen. Om hur killar firar i duschen.

Everything must belong somewhere, I know that now, that's why I'm staying here

Jag och Victor gick till Östenssons och solen sken. Men han hade mössa på sig. Det får vara hur varmt det vill, oss lurar ni inte. Snart är vintern här. Findus färdiga maträtter är inte så dumma ändå. Man blir ju aldrig så där obehagligt mätt som hemma. Och man vet vad man får. 375 gram frysta morötter, potatis, biff och sås. Kvalité.

If you hate the taste of wine, why do you drink it til your blind?

Man pratar ofta om vita helger på söndagar. Att nästa helg ska bli en vit helg. Det blir sällan så. Vita lediga dagar blir man rastlös och går tidigt till sängs. Det är bra att vi människor är tvungna att sysselsätta oss för att klara oss, alltså rent ekonomiskt. För vi skulle bli snurriga annars. Rastlösa. Ständigt oförlösta. Eller alkisar.