Han har vänt mina stövlar mot mig

Så sjukt snygg mening! He has turned my boots against me! Jag har nog bara niotusen ord kvar nu innan jag "outar" mitt statement! Jag hoppas ingen vänder mina stövlar mot mig fast det är ingen risk för jag har inga.

Skolan är ett måste och faktiskt helt okej om man bortser lite från en del grejer. Det måste man göra. Fokusera på det positiva. Hitta en god magkänsla. Ta en artikel i taget. Det är det vi gör. Skriver artiklar. Dag ut och dag in. Det är svårt, för man är väldigt fri. Jag brukade sträva efter friheten, men nu är den långt ifrån fängslande. Alltså, med fri menar jag att man lägger upp allt själv och det går ju att göra på så många sätt. Mitt gissel är långa meninger. Jag skriver sjukt långa meningar. Så nu använder jag min blogg till att lära mig sortera bort småord och korta ner meningar och bara skriva. Vad ska komma först? Vad är viktigt? Vinkeln? Det finns en uppsjö av frågor att ställa sig själv när man fått svar på de riktiga frågorna. Då kommer de viktiga frågorna och det är viktigt att du ställde de riktigt viktiga frågorna när du fick tag på rätt person vid rätt tillfälle.

Ibland skrattar jag högt av till synes ingenting. Åttatusen. Hahahahahahahahahaha...


Sa jag förresten ord så menar jag tecken. En sann tidningsjournalist räknar tecken, inte ord.

Är det inte kallt den 21 november?

Fred vill att jag ska se Sverige-Lettland 21 november. Är det inte sjukt kallt för att stå och se på fotboll då? Typ på med Sverige-overall, mössa, vantar och fårskinnsfäll till stolen. Mysigt iåförsig.

Jag har lite magknip. Det här är sista veckan på fotbollssäsongen. Inga mer träningar. Jag måste fixa alternativ träning som är kul. Förslag mottages tacksamt. Kälkhockey? Ostbågsmaraton? Länsstyrelsen tur och retur?

Med en kudde på huvudet.

Jag vaknade, hann med bussen och lyckades övertyga lärare Stefan om att min artikel åtminstone var en artikel och han sågade mig inte längs fotknölarna. Han gör väl sällan det, men han verkade faktiskt lite uppriktigt engagerad å mina vägnar. Gott så. Att jag dessutom lyssnar på en låt med mig själv i telefonen känns kanske lite Egon. Men ibland behövar man berömma sig själv. Vad bra jag är idag! Tack!

Skriv, skriv, skriv säger Bakhtari och Polvall och alla dom andra

Och? Det blir mest och och och och men ändå.... radbrytningarna gör det snyggt i alla fall brukar jag tänka. Håll nere meningarna. Håll garden uppe. Rapportera allt. Jsut nu har jag missat en buss genom att sitta kvar vid datorn och inte göra det jag ska. Jag vill hem och sova men jag måste göra klart något om försurningen. Jag skriver om försurningen och har sura uppstötningar. Haha. Skog och mark får högre PH-värde än optimalt och fisken mår dåligt eftersom mineralerna försvinner och allt blir giftigt. Ja gbrukade få en kick av att må giftigt minns jag. Av att gå förbi energireserverna av att tänka (!), det är sant, jag liksom mådde bra av att må dåligt för då visste man vad bra var sen när det var det igen. Delfiner. Tack och ajöss för fisken. Jag är snurrig.

Alltså, jag mår bra, det är viktigt att poängtera

Jag sticker inte under stol med en sak:
Det går bra nu. Dimman framför ögonlocken och de osammanhängande orden är till största delen ett resultat av en skaplig bläcka i Lördags och en söndag med jobb plus en natt med för lite sömn. Jag bryr mig inte om att fånga fjärilarna av lycka som fladdrar omkring mitt framför mig. Jag väntar tills jag riktigt behöver. Eller tills de är ännu fler. Nu vill jag minnas, minnas och hålla mig borta från allt som gör att jag glömmer.

Varför skriver jag veckodagar med stor bokstav? Är jag tysk?

Om föreställningen om liv

Jag har ingen teori:
Basen av min vetenskap grundar sig inte i vare sig Hobbes, Platons eller Skywalkers filosofier. Jag är ledsen lite grann för jag känner att jag inte ens kan citera. Jag skulle må bättre om jag kunde minnas lite citat i alla fall. Sånt som är roligt. Eller smart.

Jag har ingen vilja:
Grunden till all form av försörjning måste ha en bas i A: Pengasug B: Någon slags ambition eller C: Överlevnadsinstinkt.
Jag saknar endera. Därmed inte sagt att jag är uppgiven. Snarare krass. Lite förströdd.

Jag bryr mig inte:
Allt det här spelar mindre roll nu eftersom det blivit mörkare men samtidigt ljusare. I väntan på ett svar hoppas jag kunna hålla mig tillräckligt tyst för att inte verka desperat. (Man kan lockas att tro att man är DÄR fast man egentligen inte riktigt är det. Det hela är egentligen mycket enkelt. Just därför krånglar vi till det)

Snart orkar jag inte längre. Tusen ord är inte så mycket så jag ger mig själv tiotusen till innan jag förklarar. För jag behöver lite tid.

Klockan är snart tolv

Haha jag är glad. Fast jag har inte sovit så mycket och jag har lite svårt att stava. Skriver artikel. Det är mysigt när nästan hela klassen är samlade och bara är tysta och skriver. Meditativt. Sen blir det lunch. Jag försöker lära mig om försurning. Tänk om man råkar ut för försurning.