Nu kom jag på

att det coolaste ögonblicket i Slottsskogen faktiskt var när Lily Allen sjöng "the fear" och så fräckt zoomades in i sin röda topp, sina svarta byxor och sitt magiska sätt att röra på sig. Det var så brittiskt, så stort, och de unga tjejerna som dansade runt mig och jag (innanför horden av död publikmassa) var så skönt inne i gunget efter att vi hållit i gång i våra tjugo minuter. Gummimattorna som var utlagda på gräset sviktade oss till sjuka nivåer och det var ett fint ögonblick. Tack, Lily.