Norska är ett roligt språk. Och då menar jag inte lugnt. Snarare att det är som en pen is. En jänta tundrade hur min fot mådde på grund av mitt glass sår. Det är mycket gammaldags som gäller. Säg bara jänta och må i stället för tjej och borde så är du hemma. Ett eller annat, säger dom sjukt ofta också. Typ när vi säger nåt. Jävligt överarbetat språk i vissa lägen. Och avslutningsfrasen kos deg roade mig i flera veckors tid. Nu har jag börjat säga den själv, och försöker hålla skrattet inombords.
Stavningen är också hilarious. Smaka på sykkel, vondt=ont, syk=sjuk, hodet=huvudet, takk=tack, hjem=hem, fly=flyg, hvor=hur. Det är de där små detaljerna som gör det.
Det tar en stund att inse att sted betyder ställe/plats också. Att by betyder stad gick fortare att fatta. Tänk på det!
Och tusan, det roligaste ordet, sykeplejer, som har gett upphov till min och Johans benämning på Hasse och Emil, the psychoplayers.
Vi må rydde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar