Black star - Radiohead
I slutet av 90-talet och början av 2000-talet spelade jag radiohead till leda på min gamla Hitachi-stereo. Mest sliten blev skivan "The Bends" från 1995. Varken förr eller senare har bandet varit i närheten av den oerhörda jämnhet som genomsyrar det varierade albumet. Den fule Thom Yorke hade på den tiden en röst som var ganska så sagolik i mitt tycke. Vilken låt ska man då välja från albumet? "Fake plastic trees", "High & Dry", "Street spirit" eller kanske "Nice dream". Efter hand har jag blivit svagast för den oerhört tighta "Black star" och på gymnasiet satt jag ofta och ritade svarta stjärnor i mitt block och skrev "Blame it on the black star", med en fet punkt intill.
Det är flowet i versen och Phil Selways monotona trumtramp som är fetast i låten:
"the troubled words of a troubled mind i try to understand what is eating you.
i try to stay awake but its 58hours since that i last slept with you.
what are we coming to?
i just don't know anymore."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar