Staden vid lite mera vatten är betydligt roligare om natten än...

Spårvagnar susar förbi som elektriska spöken, tänker jag innan jag kliver in i palatset. Jag älskar den där känslan av att ha en spårvagn snett bakom sig och världsvant, samt helt utan stress, glida lite diagonalt åt sidan och låta det gula åbäket passera. Alla vet var rälsen börjar och slutar. Så länge man håller sig undan skenorna blir man inte överkörd. Jaja. Sen blev det schlager med några sköna gaypolare till Johans brorsa, lite skrik om att Turkiet borde vinna, med sin Manic Streat preachers goes system of a schlager-down och alla utom jag blev så deppade över att Sverige kom på typ artonde plats(jag tippade 16:e innan) så vi drog ut innan alla fyrtiofem länder röstat, och sen blev det palace, palace, palace och schlager-dansgolvet. Vilket ös. I den här stan dansar vi och är glada när vi går ut, vi sparkar inte varandra i skreven eller nyper varandra i rumpan, vi ler och skrattar åt vår egen sköna fullkomliga ofullkomlighet. Och det är ju såklart uppenbart att man saknar något. Men det är liksom lugnt. Men nu måste jag göra mig representabel och hinner inte utveckla mina tankar längre än så. Igen. Det funkar inte att ha blogg när man inte har dator. En omöjlig ekvation.

Nonsense has a welcome bring

Huvudstaden. Rekar caféer, restauranger. Clarion hotel. O-ringen. Skrapan. Burger King. Mississippi Inn. Don't you waste your breath. Den där Latten-to go skakar i mina vener. Orkar inte förklara för glidarbrorsan att jag inte tål det svarta giftet. O vilket jävla penthouse. Här borde man vilja hänga. Skånegatan, pet sounds och stans hippaste pizzeria. Pizzerior är hippa här. På söder. Fest i salongen igår. Stekare blandat med halvyuppies. Eller bara stockholmare. Jag såg ut som en grunge-polack bland härmelinerna. Stiff. Lite offside. Men skrapan. Himlen. Shit. Dub-House-sväng på 25:e våningen och jag ägde i de tre sekunderna jag dansade ut ur stället. Känslan sen då. Då. Måste man ha huvudrollen? Jag hade nog ägt i huvudrollen, men bredvid hjälten glidarn blir jag alltid Malmberg-tråkig och lite gråtfärdig. Löjligt. Fast ibland garvar jag ihjäl mig och blir fjorton. Tjena. Djupa grejer. Dag för intervju. Happy Face-på. Och inget jävla mummlande mmm, jaaa när hon pratar. Jävla kass man är. Hopplös. Jävlar vad händerna skakar. Giftet går väl inte ihop med mitt yeaaaiiiyeah-bakfylle-maxande. Fast d är lugnt. Ibland kommer man ihåg att det är sig själv man saknar. Nästan alltid. Även om man är där. Nightswimming. Drive, just drive, deserve the quiet night. Sometimes you have to do it to feel that it is over. Fuck it. Jävlar vad mycket större den här stan är än allt man kan. Jag både älskar och hatar det. Jag vill hem, men jag vill inte att du är tyst. Snacka för fan. Do it.

Man borde skriva något fyndigt om LIVET

Jag har inget internet. Det har jag typ inte haft sen 1998 då det var 56K-modem som gällde och det tog 25 minuter att ladda ner en låt till WinAmp. Jag var helnöjd om jag hittade en låt jag aldrig hört förut med ett engelskt band jag gillade väldigt mycket och sen blev jag ledsen när webben krängde och låste sig när det bara var 3 minuter kvar av nedladdningen. Det var tider.

Jag sitter här hos David och väntar på att tiden ska gå, så att jag får äta mat igen. Har försökt leta reda på några viktiga papper från skolan men jag tror jag slängde dem förra veckan när jag städade mitt fack. Illa.

Det är sol ute och riktig vår och jag borde bege mig ut men mest av allt borde jag plugga, dvs förbereda och göra intervjuer, men det är svårt utan att ha min plan framför mig. I morgon åker jag till skolan tidigt och ser över min plan. Då löser dig allt.

Har varit på två roliga fester förra helgen. Jonas och Julia på Valborg och Småland på fredagen. Platens var rätt skoj faktiskt. Det VAR längesen, jag lovar. Ikväll blir det sport och avkoppling och i morgon kopplar jag på arbetspiloten och knäcker lite. Fan vad trött jag är på Motala. Resan dit i alla fall. Orka!

Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad

Nu är det vår!

Jag öser på med bilder på norrläningen Christian och tjuvzoomar bilder på ovetande gångare, cyklister och fritidsfiskare.

Vi skriver lättsamma krönikor om hur glada vi är över att det är varmt ute. Så enkelt det kan vara. Fotboll är till exempel plötsligt lek igen, inte sport, och det känns skönt. Skolan är inte allt, inte ens hälften, inte ens en tiondel värd. Och man får gilla lätt musik, som Markus Krunegårds "Jag är en vampyr". Fan vad jag älskar Motala just nu.

Ett indiskt vattenväsen

Han som kallas Hästin är tillbaka. De dräpande historierna och sjuka samtalsämnena har återvänt. Jag är åter en fnittrande tolvåring som ömsom skrattar åt alla sköna kommentarer och ömsom är förtvivlad över att jag inte har några lika sköna grejer att säga. Det gör inget. Jag får vara tolv och skratta.

Ett indiskt vattenväsen var ett amöba-djur som levde i Big Pack-burkar. Hästin fick den av en kompis och den växte i takt med att man gav den te och sockerbitar. Till slut tyckte Hästin att den var äcklig. Han ville inte ta i den längre. Så han slängde den på en åker.


Det är varmt ute. Jag borde åka hem men sitter ensam i skolan och spelar texas hold'em på facebook. Jag ska inte dricka i helgen. Det gör mig lite rådvill. Vad gör man annars tänker jag? Särskilt när man är petad från A-laget? Sorgligt.

Åwow, har du Exottic!

Jag glänser med en påse cashew framför nosen på Kalle och han blir till sig i trasorna. Han och Mats har tragglat lite med sin uppgift att få tag på Östgötacorrespondentens concernchef. Eller nåt. Eller not?

Det ser ut att vara varmt ute men skenet bedrar. Jag kom precis fram till att jag måste ha över 300 på mitt unibet-konto för att kunna ta ut. Jag är nere på 185 nu och beroende av att IFK slår Halmstad hemma samtidigt som Elfsborg slår Ljungskile borta. Alternativt går det bra om Änglarna, Elfsborg och Djurgården ser till att vinna. Det är mycket gambling nu. Lirade bort två coopfikan häromveckan till Kisa-Micke. Tungt. Snart måste det vända.

Man vill ju bara hem till StarTrek.

Sitter här och försöker mobilisera krafterna till att göra något kontruktivt, men jag kan inte tänka på annat än ärter, potatis, kallskuret och brunsås. Husmanskost är alltid mysigt. Den där känslan av att man kommer till lunchen efter timmar av hårt kroppsarbete och äter potats och sås tills man spricker. Sen jäser man lite på kökssoffan och beger sig till nästa pass. Lägger räls, kör traktor, hugger ved, räknar av, staplar pall, rullar tummarna på en kafferast och brunkar motorsåg tills solen går ner.

Så känns det när man äter potatis. ärter och fläsk. Allt det andra följer med. Man får bra axlar, skön träningsvärk och bonnbränna. Man GÖR mål. Jämt. Och ändå blir man förbannad när man inte får med sig inkastet som man BARA SKA ha.