Om flygrädsla.

Det är klart man blir lite skraj när det dundrar och dunkar och kränger. Man ser sig omkring och tänker: Jag är i en liten cylinder på 10*2*1,5 meter och några 1000 meter upp i luften. Att vi rör oss som en vante i vinden kanske inte är helt hundra. Handsvetten dryper. Men man kommer fram. Trots att man tänkt flera gånger på vad man skulle göra den där sista halvminuten när man vet att man kommer störta.

Jag tog av mig skorna och gick in i skogen, jag kände mig förlorad och vunnen för varje steg jag tog.

Det är inte helt lätt att översätta texter alltid. Men rätt kul. Idag spelade vi upp våra radioteatrar. Dom blev helt okej faktiskt. Jag garvade rätt hårt åt en del i den andra gruppens bidrag. Fan vad roliga dom var.

Var på örat och platå igår. Själva skämtet att man är på Örat gör att man alltid dricker sig full när man är där. Tar åtminstone tre kalla och avslutar med en jäger. Den första ölen jag beställde in var en belgisk Duvel. 8,5%. Sjukt stark men ändå god. Kall och smakrik. Sen bjöd Davids kompis Karin på vit rom och sprite. Rätt gott faktiskt. Platå var däremot helt värdelöst. Ärligt talat har jag aldrig gillat stället. Snobbiga tjejer och töntiga killar. Det är bara ett kaos. Ingen pratar med någon utan alla bara garvar åt ingenting eller spanar på varandra eller tittar bort/ner iamarken/dansar/dansar/dansar utan passion/dansar.

Att sedan vakna med huvudvärk omrking nio innan klockan ringer och ändå inte gå upp är värt att minnas så man inte gör om det. Hör ni det nu: Jag ska inte dricka nåt i helgen. Inte ikväll i alla fall. Usch.

Du har lagt en fin lapp i min bok och jag vet inte om du vet hur fint det känns.

Va?
Har jag två bokmärken?
På sidan 118 ligger inte bara en utriven del med några siffror ur helgtrafiken till Tjällmo utan även en liten lapp. En liten fin lapp.

Vi skapar drömmen av det som högstadiet skulle vara. En tid då man gömmer sig för pöbeln, som bara är ute efter att synas men inte sticka ut. Vi sitter liksom ensamma vid ribbstolarna sent på eftermiddagen efter gymnastiken och bara ler åt varandra. Det tar alltid lite tid för mig att verkligen förstå. Ungefär så här lång tid. En snöflinga mot min kind. En vinglande kram när vi är på väg till örat och du är på örat. En lapp i min bok.

En helg i Uppsala, upptäckten av two gallants, och tre, eller ja, fyra, riktigt gallanta vänner

En åker longboard, är sockersöt med blont skägg och pratar öppet om sitt kraschade förhållande som förföljer honom.
En tar emot oss i en stökig kreativ lägenhet och bjuder på en spontan proteinrik middag.
En fyller kvällen med minnesvärda citat som "Jag kan visst fisa", "Det är kränkande att ni målat nån penis på min kind" och massa andra och däckar på utestället i en soffa som alla passerar garvande på väg till toaletten.
En är så full att han inte orkar komma för han har druckit en sjuttis dagen efter ett färjefylleslag, men dagen efter kommer han och är precis lika skön som vanligt.

Homoerotiskt javisst, men en sån här helg är nog nästan alltid precis vad jag behöver. Så jävla gött det är att sova fyra killar i en liten sovalkov på fyra kvadrat och vakna precis där festen aldrig slutar. Tillsammans. Det är som fotboll i en villaträdgård på vintern med ålderskillnader på femtiotals år oc alla bara garvar. Vi ÄR Tillsammans. Fast på riktigt.

"Det är i princip oväsentligt, för alla går för seger"

Karle-filmen blev en succé. Briljant. Scenerna med intervjuerna är klockrena och några av matchsekvensera obetalbara. Som prodass är jag dessutom delaktig i distributionen och sitter med trumf i hand. Rättigheterna.

Det heter kanske trumf på hand.

"Nu känns det gött va Körka?"

Värmländska är en skön dialekt. Det och dalmål ligger nog i topp just nu på min dialekt-lista. Nyköping har sjunkit. Eskilstuna har faktiskt blivit en bubblare. Småländskan omkring Gislaved är för obegriplig men ligger kvar i mittenskiktet. Oskarshamn ligger illa till. Områden i och kring Göteborg ligger oväntat högt faktiskt. Medan Stockholmskan är hopplöst ute. Fullständigt hopplöst ute.

Doktor Kosmos och Kajsa Grytt -på lektionen

Najs med lite musik och analys av texter. Mindre najs att jag måste ringa ett jobbigt samtal till en instutition. Blev på danshumör när jag joggade loss bonito-huvudet till Kosmos låt "Var kom hon ifrån" på lektionen. Men ikväll borde vara en saligt lugn kväll. Imorgon är det dags. Lagfest.