Even the losers get lucky sometimes.

Tom Petty and the heartbrakers. Helt otroligt. Även förlorarna vinner ibland. Snyggt. Jag är ju till och med lite mer än förlorare. Det fick mig att slappna av. Jag behöver inte vara bäst. Fucking amazing. I love you all. Som vanligt!

Tonttu-Mammys Löggi

Jo visst! Det blev lite löggi! Och allt är så enkelt nu.

Vi tänder ljus för jordens barn och än en gång är jag inte rädd.

Anna:Perspektiv: Ja. Om att krossa gamla murar räknas. Fuck it. Again. I love you all. Och jag är jävligt glad att vi sågs. Puss och kram!

PCC, La Kantarell och glögg hos David

Hasse är en lirare för sig. Jag skickade ett mess till honom om att jag var i säk(en avdelning på jobbet där man plockar dvd-skivor och kameror istället för gigantiska plasma-teves och dammsugare) och att han borde komma in och sjunga lite för mig. 2 minuter går. Sen stormar KILLEN med idel kapitäler in och brölar nån typ Ronja rövardotter-låt så pöbeln får kårar längs ryggraderna och jag garvar ner mig. När den killen är sorglös är han en fröjd för ögat. Han fullkomligen strålar och det finns ingen ironi i hans självklara sätt. Ingen knäcker honom, den saken är klar. Han knäcker.

La kantarell var en upplevelse. En vitlöksburgare och pommes. Det slank ner. Nog för att paltkoman var total sista timmarna sen, men det var det värt. Med Eminem och Kent i lurarna går tiden fort. Sen blev det avsnitt 20 i mitt och Davids OC-maraton. Stabilt. Seth och Summer bråkade som vanligt och Ryans brorsa lyckades till sist bli frigiven. Vilken kille pappa Cohen är. Mysputtar som vi är så drack vi glögg och delade på den av Kalle bakade satanist-stjärnan i lussebulldeg. God juligt liksom.

På kärleksfronten intet nytt. Känns väl lite bättre ändå. Anna kommer nog imorgon och det kan ge lite perspektiv kanske. Har inte sett henne sen Augusti tror jag. Angående motala kaoset: Har kommit fram till att jag fått till ett sånt där förhållande att det inte går att vara vänner. Att man liksom hatar varandra sen när det inte funkar. Sen att jag är så impulsiv och grejer, men det är så. Jag blir intresserad när jag hittar en söt tjej med svarta converse som hon aldrig ställer bredvid varandra rakt utan med typ vänstertån pekande mot höger bredsida, och tänder levande ljus varje kväll, och massa intressanta böcker i bokhyllan, och vita väggar, och öppna dörrar till garderober där det plockas ut babykläder som det målas med textilfärg på, med trycket: Alla kan flyga och en bild av en ängel. Hur skulle jag inte kunna vara kär? På nåt sätt är det ändå en trygghet att det inte leder någonvart. För vart skulle det leda? Vi är inte färdiga än. Jag är inte färdig än. Och när jag är det vet jag inte var jag befinner mig eller vem jag skriver SMS mitt i natten till, men jag vet en sak: Att då kan jag flyga.

Jag utanför verkstan

Det var en fin tid. Det var en fantastisk fin höstdag.

Bona Signalens etta nummer ett

Gjorde den här ettan idag. Puffen var:
FICK EN KULA I KLOCKSPELET
Killen: "Det klämtade rejält"

Ska nog inte lämna in den.

Louise holds a handful of rain, tempting you to defy it.

Ögonen. Titta på dom ögonen.

Jag sitter i datasalen ovanför oss. Gick upp tidigt. Somnade sent. Har ett lite obehagligt katatoniskt sätt idag. Kan sitta jävligt still och stirra, tills jag plötsligt rycker till. Jag var på fest igår. Börjar tröttna. Vill inte dansa längre, vill inte (och har aldrig velat, har alltid velat inför att) leka "jag har aldrig" och sanning och konsekvens. Jävligt intressant när en person svarar på frågan "Vem är snyggast här inne", ja det är M (Nähä skojar du, du säger det bara 5 gånger varje dag) och tilläger: "Han är ju den enda snygga här över huvudtaget", och så går man till köket och tar ett glas vatten, går på toa, snackar med "killen", och kommer tillbaka mitt i en konsekvens där samma person som indirekt sa att jag var ful ska slicka på min bröstvårta. Hon går till och med fram till mig som om ingenting, men jag säger stopp, och får gå med på kompromissen en puss på kinden. Vilket liv. Och så sitter Hon där och kvittrar bredvid världens jobbigaste tjej, som hon "ska sova med". Och jag blev inte ens arg. Ett tag kände jag mig som den långhåriga vattenpoloserienörden i OC. Fast mycket fulare.

Idag ska jag fota. Och jag är ju inte falsk i alla fall. Jag sa ju första dagen att jag var bitter.